Vintersport 2012

Löpningen: Knäet är helt rehabiliterat men jag bygger försiktigt (relativt!) från grunden och är nu uppe i ca 80 km i månaden. Satsar mer på backträning nu, körde ett pass i hammarbybacken förra veckan och jag hoppas det ska bli fler gånger.

Simningen: Jag fortsätter kämpa med simningen. Ibland känns det som det står still och jag aldrig kommer någon vart. Ibland tar utvecklingen ett skutt och skjutsar mig frammåt. En till två gånger i veckan kör jag.

Nyheter: Multisport har kommit upp på förslag med Åre Extreme Challenge som vision så i vår ska jag köpa en cykel (om inte för multisport så för triatlon) och om intresset fortfarande finns så blir det till att börja träna kajakpaddling.

Här om dagen klättrade jag med två vänner på telefonplans klättergym, väldigt väldigt kul och något jag gärna gör betydligt oftare.

Aktuellt: Österrike i februari så lårträningen är påbörjad och nya skidor ska inhandlas. Det blir ett par med bredare midja än en typisk pistskida, för att även kunna få bra åkning utanför pisten. Dessutom gillar jag att åka fort fort fort så den måste vara stabil i högre hastigheter vilket är en avvägning mot en off-pistskida. Jag har bestämt mig för Rossignol Experience 98 Open.  Och var köper du den? Jo du beställer från tyskland på sport-conrad.com (klicka på engelska flaggan längst upp så slipper du utmana dina kunskaper i högstadietyska),

Vi har skapat en Spotify-playlist för VINTERSPORT 2012 kallad "Stilstudie i skidmusik". Den är kollaborativ så har du förslag på låtar som skulle passa så släng in dem! (Vi gallrar ibland bland låtarna för att listan ska hålla hög kvalité)

Vill du bli inspirerad till säsongens vintersport ska du se den här fantastiska filmen! Den finns på, ja ni vet var.

Resultat Tjur Ruset 2011

Det här var utan tvekan det roligaste loppet jag sprungit. Rekommenderas till alla som löptränar, gillar naturen, gillar utmaningar och inte är rädda för skit under naglarna!

Vad kan jag säga, de hade gjort en fantastisk bana med diken som skulle hoppas över, stränder att vada/simma utmed, stockar att hoppa över, stockar att böja sig under, väggliknande backar som aldrig tar slut (och då snackar vi verkligen brantaste branta, du var tvungen att hålla i dig för att inte ramla bakåt) gyttjegropar upp till hakan för att inte tala om kärret. Nästan en kilometer kärr där det var mer regel än undantag att foten sjönk ned till knät och vart tionde steg var hela benet nere i leran. Där förlorades nog många skor! På upploppet hade de placerat ut några sista hinder att hoppa över med vatten därefter så spurten blev lite störd men galet kul var det.

Riktigt riktigt bra stämning bland alla som kämpade, det skämtades i korta meningar mellan andhämtningarna och själv kunde jag inte sudda ut leendet på läpparna så fort det blev lite lättare passager där flåset gick ned en smula.

Vid första vätskekontrollen tog jag två muggar vatten. Jag tänkte inte på att jag strax därförinnan kravlat genom lera och doppade såklart ned fingertopparna i vattnet..i båda muggarna. Jag drack en, slängde den andra. Lite märkligt vid redbulls vätskekontroll att de bjöd på kolsyrad dryck, det var kanske inte optimalt i min mening.

I kärret märkte jag hur jag slarvat med core-träningen, ländryggen mjölksyrade sönder i slutet men det släppte igen när man kom ut på barmark och kunde springa vanligt igen.

Kroppen blev något kall efter badet vilket gjorde att man delvis tappade känseln i musklerna så man inte kände av mjölksyran lika mycket, jag märkte bara hur musklerna svarade sämre och sämre. Men på de platta transportpartierna var jag som vanligt hemma och kunde lägga på en extra växel.

Resultat: Plats 525 av 2800 män i mål och tiden 1:06:46.


Hur upplevde Du Tjurruset?

Tjurruset 2011

"I feel like shit, but at least I feel something!" måste vara den bästa textraden när det kommer till träningsmusik. Det är lite det som är poängen med att kötta!

Appropå kötta, idag står Tjur Ruset på schemat. Jag ska ta TjurRuset vid hornen! :P Det kommer bli ett brutalt lopp med obanad terräng, alla backar som går att springa upp för ska man springa upp för, kärr ska forceras, stockar ska hukas under. Det kommer vara mjölksyra mjölksyra mjölksyra. (inte jättebra att marathonträning går ut på att aldrig träna med mjölksyra pga den förlängda återhämtningstiden. musklerna vänjer sig vid mjölksyra om du tränar mycket på den nivån, som i lagsporter och styrketräning.)

Taktiken blir som när du springer stridshinderbana (alltså inte den korta standardiserade militärhinderbanan utan den som är terränglagd) - tanken där är att partierna där du springer är för vila (pulssänkning) och transport och hindren är då du låter pulsen gå upp. Frågan är bara om början är så lättlöpt att man tjänar på att springa ganska fort där. Det här kommer bli riktigt riktigt tufft men mycket mycket roligt!


Idag ska vi slakta tjurruset! ÄR NI MED!!

2:43:00

Det blev min tid på lidingöloppet.

Resultat Lidingöloppet 2011

Jag gick i mål på under 2:45, känner mig hyffsat nöjd. Dock verkar det vara något problem med resultatsidan då jag inte får upp en enda tid så min exakta tid vet jag inte.

En fantastisk dag! Solen sken hela dagen och himlen var klarblå. Jag var glad och hade ett leende på läpparna i 29 km, sista kilometern ville jag springa om lite folk. Det var ett väldigt roligt lopp och logistiken var otroligt väl uppstyrd. Tjänsten från enervit med utdelning av energiprodukter kändes värd pengarna. Inte nödvändig då det var bra ordnat med vätskekontroller, men en trevlig lyx man kunde kosta på sig.

Jag återkommer imorgon med en utförligare redogörelse av loppet, förhoppningsvis har jag även luskat fram min exakta sluttid.

Hur upplevde du årets lidingölopp?

Min målsättning inför lidingöloppet

Idag ska jag springa lidingöloppet,  dumt eller ej.


När jag vaknade var jag inte alls sugen men nu har jag laddat med inspiration hela morgonen, nu vill jag och det är en fin dag! Inga övriga speciella förberedelser, firade födelsedag med familjen igår, lite vin och så. Så vi får se hur det går.

Min plan är att försöka hålla ett jämnt tempo och landa på 2:40. Bara jag kommer runt, det är egentligen det som är målet men springer man för långsamt lär man tröttna tillslut, jag tror 2:40 blir lagom för mig. Jag ska ha en fin motionsdag ute i den vackra naturen på lidingö, det börjar pirra lite nu. Älskar det här.

Ska du springa lidingöloppet idag?

Under ytan är vi alla blå

Idag simmade jag efter jobbet. Jag klarade att simma en hel bassänglängd (ca 17 meter) under vattnet, var rätt nöjd med det. Vi får se hur många längder jag klarar till nästa sommar, 10? :)

Simmade idag då det känns som vettig träning inför lidingö, inga stötar. Att simma under vattnet måste även gynna syreupptagningsförmågan en del skulle gissa.

Det var om inte annat himla skönt och jag fortsätter träna min crawlteknik som blir bättre och bättre.

Blir mer och mer sugen på att välja triathlon som inriktning. Inte omöjligt att det blir så.



Vilken alternativträning gillar du bäst?

Stockholm Halvmarathon 2011

Jag var anmäld men jag sprang inte. Känns tråkigt men det var inte värt. Även om mitt knä sakta sakta blir bättre så skulle 2 mil asfalt antagligen vara förödande och skicka mig tillbaka till ruta ett. Nu måste jag ta ställning till hur jag ska göra med lidingöloppet nästa helg. Jag gillar inte idén med att springa lopp utan att satsa men jag ska gå ifrån mina principer och bara se till att genomföra loppet som en härlig motionsdag ute på vackra lidingö. Det lustiga är att jag inte alls oroar mig för distansen, tre mil, fastän det är allmänt känt att lidingöloppet är i klass med stockholmmarathon eftersom det är tre mil i kuperad terräng. Jag ska ta det lugnt, komma i mål för att ha en tid att slå nästa gång.

Igår testade jag motionsfaciliteterna på nya arbetsplatsen - simbasäng på ca 15-20 meter och sedan gymmet. Jag testade lite triathlonträning, började helt enkelt med en stunds simmande - jag vet inte hur länge och långt men jag tippar på 20 minuter för att få någon slags mönster. Sedan cyklade jag ett program på 20 minuter. En kommentar till det är att jag verkligen var otränad på cykling - jag fick mjölksyra nästan direkt och cyklingen som till en början gått snabbt blev sedan en långsam historia. Slutligen sprang jag på löpband i 20 minuter. Jag satte bandet på tuff uppförsbacke men sänkte sedan då det var lite väl brant. Fördelen på band är att jag kan springa så mycket uppför jag vill utan att sedan behöva springa nedför, det är väldigt skonsamt för knäna och kommer nog bli en bra rehabiliteringsform i vinter.

Jag har lite funderingar på att satsa på marathon nästa år också för att fila till mitt resultat. Sub 3 h vore härligt. Det var ju till en början målet för årets marathon men alla skador gjorde snart målet orealistiskt och jag blev ändå väldigt nöjd med mina 3:15. Kan jag bara känna mig säker på att jag kommer kunna träna ordentligt så kommer jag anmäla mig. Nu har jag alla möjligheter i världen att stärka upp och rehabilitera mina skadade leder så det vore fy skam att inte ta tillvara på den chansen.

Banprofil Bellmanstafetten

Bellmanstafetten imorgon alltså. Taggad mentalt, jaktlusten vaknade igen efter midnattsloppet. Springer för firman och vi ska visa vilka som är bäst och snyggast på kungsholmen!

Men jag har ett problem som jag hoppas att Du kan hjälpa mig med. Jag försöker hitta en kurva över banprofilen, var kan jag hitta en sådan?
Alla tips och råd uppskattas!


Har styrt upp spotifyspellistan;
-De två första låtarna är tänkta att spelas innan start - kroppslig och mental förberedelse.
-Sen är det låtar som ger mental fokus och frisläpper adrenalin vilket i sin tur höjer smärttröskeln och ökar prestationsförmågan.

Är det placeboeffekt om det funkar?

Vattenlunga

Igår simmade jag. Efter en stund var det någon som ropade från klipporna. Det var, som jag förstod det, en instruktör från crawldoktorn.se. Han frågade hur det går med crawlen, jag svarade att jag just börjat simma. Han gav mig några snabba tips, berättade kort om crawldoktorn och tipsade om hemsidan.

Wow, inte mycket bommulbäddning här inte. Ett svartvitt kvitto på att min teknik är bedrövlig. Nåväl, inga nyheter. Jag ska youtuba vidare teknikklipp men skickade iallafall ett mail till crawldoktorn för att få veta mer. Om det inte kostar skjortan kan det lätt vara värt. Men först vill jag bli mer van i vattnet, annars blir det svårt att slipa på detaljer om fokuset ligger på att inte dö av andnöd.

Självklart hade vi även lite, i efterhand pinsamma, språkförbistringar. När han frågade hur det gick med crawlen var jag övertygad om att han frågade hur det gick med trålen (samtidigt som han visade paddling med armarna). Jag trodde ju att det var något fackspråk inom simning, haha vad vet jag, är ingen simmare. :P Nåja, jag skyller på vatten i öronen och kommer låtsas som att det inte hände.

Andnöd ja. Det svåra är att få tillräckligt med luft. När man joggar kan man pusta och flåsa som en tok bäst man vill. Denna reflex har gett många kallsupar vill jag lova. Tre armtag innan man andas är dock inget krav har jag nu fått lära mig, utan generellt effektivast.

Ska ut och plaska idag med. Och på lördag är det bellmanstafetten, då gäller det att prestera.

Life - Beautiful, Cruel, Extraordinary

Skulle simmat idag igen, jag googlade andningsteknik igår. Väntade på solsken som inte kom, eller så missade jag det. Valde löpning istället. Tidsnog var det dags. (Tokigt fängslande att se BBC Life med Attenburough i full HD på nya TVn, farligt farligt.) Tittade ut genom fönstret för att kolla vädret, regn? Okej - kepsen på. 4 km och knäböj.

Idag kom brevet från Stockholm halvmarathon.



Här är lite rainy day blues

Aldrig mer ung eller aldrig mera fri

Man måste älska tidiga mornar. Inte de där när man bara vill ligga kvar, sova mer. Utan de när du är vaken och inte kan sova fastän du vet att du borde. Då kan man finna livskvalité i morgonens stilla skönhet. Du går ut innan solen går upp. Känner doften av den våta daggen och delar förvånade blickar med en koltrast på jakt efter frukost, båda undrar vad den andra gör vaken såhär dags.

Vaknade tidigt. Försökte somna om. Gjorde en kopp te och satte på en ljudbok men tankarna flög iväg, koncentrationen på annat håll. Slängde en blick på löpskorna. Ska jag?

I lurarna spelar Melissa Horn. Som en variant av Lars Winnerbäck med smarta tankar om relationer och livet, akustiskt gitarrplock blandat med storstadsromantik. Måsarnas melankoliska skri når igenom och skapar en extra dimension i musiken. När jag inte kommer så långt varje träningstillfälle vill jag komma ut oftare än jag kanske borde. Är det dumt? Kanske det, men fullt nödvändigt för välmåendet så det får gå. Jag testade ett av stadens utomhusgym. Inget revolutionerande men visst, jag röstar för.

Löpningen har blivit en del av livet, jag vill ha den där. Intet betungande är den, en frihet i samhällets inomhussittandes bojor. Jag trivs med löpningen. Flugan i munnen stör inte så mycket längre, bara att spotta ut. En tyst vän de gånger man finner sig vara själv i en storstad.

Det är tidig morgon i Stockholm, solen har ännu inte gått upp över stadshuset.

Resultat Midnattsloppet 2011

JAG ÄR EN LYCKLIG MAN!

Vilket lopp! Vilken publik! Vilka artister! Vilken stämning!
Till en början kändes det segt. Starten blev förskjuten tio minuter och min pepp var inte på eftersom jag inte trodde jag skulle kunna genomföra loppet. Men sen hände något. Starten gick, jag började springa och fick feeling. Såg min sparringpartner löpa i snabb stabil fart. Jag ville säga till honom att sakta ned men han hade koll på läget och jag kom inte fram till honom i trängseln. Så jag pinnade på, 1 km, 2 km, 3 km. NU började jag förstå att det här kanske skulle gå vägen. Showerna duggade tätt, folk runtomkring flåsade mer än jag och alla människor som var ute på stan för en svängom agerade publik. Söder söder söder, vackra älskade söder. Söders höjder är en utmaning värd att ta sig an. Det är svårt att sätta fingret på men det är någonting speciellt med midnattsloppet.


Jag gick i mål på 45:27. Ingen tid att skryta med men jag är så himla glad. Jag förstår inte hur det gick till, att det gick men det gjorde det.

Jag har sedan hinderbanan, efter runrundan, inte kunnat springa mer än ett par kilometer i sträck utan att behöva stanna och gå. Men idag gjorde jag det, 10 km utan att stanna.

Jag har Fredrik, Rehband och Stadium att tacka för det. Idag handlade jag i ren desperation ett Rehband knästöd, efter tips från Fredrik. Jag kollade in löplabbets hemsida och de hade två modeller där, jag ville ha den dyrare modellen för den verkade bättre. Gick till löplabbets butik, där fanns den inte. Inte heller i tjejbutiken. Blev rekommenderad att gå till sjukvårdsprylsaffären längre upp på kungsgatan. Den var stängd. Kanske apoteket? Nej. Okej, men Runners Store? Nepp.

..vad gör man? Jo man går till de stora monstren till sportbutiker. Jag gick till Stadium, som är den officiella sponsorn till årets midnattslopp, och de levererade! Här är vad jag köpte:

Min räddande ängel, Rehband knäskydd modell 7754

Jag försökte böja mitt skadade högerben så lite som möjligt och det fungerade. Jag sprang loppet "med ett ben". Känningarna kom några gånger, speciellt i nedförsbackarna då jag fick hålla tillbaka rejält och se mig själv bli omsprungen men på raksträckorna fungerade det riktigt bra och jag kunde bitvis ta ut löpsteget på riktigt.

Jag missade 9 km-skylten så när målbågen visade sig trodde jag att det var den. (Ja, fastän den blinkade så fint. Det var mycket som blinkade!) När jag kom så nära att jag kunde läsa vad det stod så var det ca 100 meter kvar. "Attans" tänkte jag men drog på gasen och sprintade förbi ALLA. Folk i publiken fällde kommentarer som "sådär ska det se ut" vilket boostar viljan något enormt och jag lyckades flyga fram till mållinjen och kunde sedan bromsa in med en våg av eufori sköljandes över mig. Äntligen fick jag min fix av endorfiner. Lyckan total!

Hopp om livet och höstens lopp är tillbaka på kartan. Är jag inte för trasig imorgon så ska jag ta upp löpträningen på riktigt igen, nu med knästöd från Rehband.

Sprang du midnattsloppet, hur kändes det?

Inför midnattsloppet

Imorgon (läs idag) springer vi midnattsloppet, efter bästa förmåga. Alla källor säger att man lämnar hörlurarna hemma under midnattsloppet, det ska upplevas snarare än köttas. Milen är ingen mara men man ska inte underskatta distansen genom att springa slut på sig första kilometern. Men ha ett ganska rappt steg, någonstans mellan växel 3 och 4 av 5.


Och glöm inte att spurten är det roligaste! 400 meter kvar, öka! 100 meter kvar, accelerera mot max och flyg förbi mållinjen. Var inte orolig för att du ska tuppa av, skulle det hända något finns det personal på plats. Extra många vid målet. Så våga ta i för kung och fosterland, kroppen ska skrika efter syre, som när du håller andan och det börjar bli jobbigt. Det är känslan, älska smärtan!

Och drick vid varje vätskestation ..om du kan. Det är inte värt att stanna eller gå för att dricka, det är frammåt som gäller!

Ät 2-3 timmar innan, frukt efter det om du blir hungrig. 2 timmar innan, kontinuerligt intag av sportdryck. 30 minuter innan är det intagsförbud, ta dig tid att gå på muggen. Möjligtvis drick lite vatten under de 30 minutrarna om du är törstig efter sportdrycken.

-
Så hur ska jag själv prestera? Har tyvärr min tråkiga knäskada så det blir efter förmåga, utan att riskera skada. Inga regler utan undantag, jag kommer inte att maxa om mitt knä inte känns bra. Men jag ställer inte in loppet, för jag vill uppleva det. Jag kommer alltså bryta två av mina egna regler, 1. springa tävling utan att prestera mitt yttersta, jag kommer safe:a för knäet. 2. Springa utan lurar - är det ett enda lopp som ska springas utan så är det midnattsloppet.http://www.blogger.com/img/blank.gif
-

Njut av loppet, eventen och publiken. Le för kameran! ;)


P.S.
Ladda med den här spellistan inför loppet: Löpning - Inspiration
D.S.

Fortsatt förtroende för Sennheiser

Ja, de är bäst. En enda dålig modellserie är inte tillräckligt för att sänka dem. Jag visade fortsatt förtroende genom att köpa lurar från den äldre modellserien, Sport II. De levererar vill jag lova!


Sennheiser PMX80 Sport II

Bag 'em 'n tag 'em! Sitter bra, klart ljud, inga onödiga detaljer. Bästa jag hittat hittils, rekommenderar!

Inspiration

Börja med att klicka på play. Läs. Fånga känslan.

Livet är fullt av toppar och dalar. När man är på botten är det lätt, då vet man att det bara finns ett håll att gå och det är uppför. Det kan nästan vara skönt att komma dit, så länge man vet att man är tuff nog att ta sig upp.

Tar mig vatten över huvudet.

Simmade från fredhällsbadet till lillaessingenbroarna, längst hittils. Crawlingen går bättre och bättre, känns roligt! Men det börjar bli långt att gå tillbaka barfota så tror man ska vända tillbaka där vid broarna nästa gång.


Det blir inte mycket löpträning till midnattsloppet, lite trist. Min fina seedning till lidingöloppet är lite eldning åt kråkorna känns det nu. Men vem vet, än är loppet inte kört.

Har du någon gång fått problem efter en tuff tävlingssäsong?

Tillbaks till ruta ett

Tre kilometer utan att stanna, stor framgång! Hah, snacka om att börja från ruta ett.

Mesvästerbron

Behöver inte längre gps, mitt knä säger till vid nästan exakt en kilometer. Nästan på metern (förutsatt att gpsen säger rätt.). Självklart är det inte benet som har koll utan banprofilen som ser ut som den gör. Min rehabrunda börjar nämligen med en lång uppförsbacke som självklart följs av nedför. strax efter krönet får jag galet ont. Men jag kämpar på, lite i taget. Så mycket backar jag bara kan hitta. Idag hittade jag västerbron fram och tillbaka. ..mesvästerbron. Ingen lutning. Inte så mesig efter tre mil dock, observera att det är kroken upp på bron som är jobbigast i det läget.

Imorgon far jag till härnösand på dop av gudson så det blir vila till söndag. Två hela dagar, det är oceaner av tid i löpträninssammanhang.

4,2 km. Söndag - 4,4 km

Den svenska vårdapparaten, inte bara de skarpaste knivarna

Som vi misstänkte. Husläkaren lär inte ha tränat sedan gympan i gymnasiet (fast då skolade hon ibland), och kunde inte ett skit om idrottsrelaterade skador. Hon tyckte jag skulle gå till en idrottsläkare.. JA! Det var ju därför jag gick dit, för jag trodde jag skulle kunna få en remiss till en idrottläkare. Tydligen finns det privata idrottsläkare som man kan boka tid hos själv. http://www.blogger.com/img/blank.gif

*suck* jag vet verkligen ingenting om den svenska vården. Nu har jag lärt mig lite.

Eftersom jag inte har skelettskador på ryggraden trodde hon inte att en ortoped skulle kunna skada mig men hon tyckte jag skulle till tant agdas sjukgymnast, dit kunde hon skaffa remiss. Jag tackade gladeligen nej, jag går till rekommenderad ortoped alternativt Vägen mot att bli en löpare - Annas tips här om dagen.

Nåja, läkaren kan iallafall fixa nageltrång. Jag ville ha tid för operation snarast och 2:a augusti fick jag. Tio dagar innan midnatsloppet. Kommer springa ändå, man är väl ingen mes heller.

Idag tänkte jag till i träningen. Vad smärtar inte? Snabb löpning och uppförsbackar. Taget, backintervaller blev det :) utan uppvärmning. Tog första sträckan lite långsammare. Visst, nu gick jag ned för backarna. Långsam löpning och nedförsbackar är det som gör mest ont. Men vi är fortfarande inne på rehab-ish träning så det är okej.

Efter simmade jag en bra bit, från fredhällsbadet och nästan till lilla essingen, är nog snart uppe i kilometern. ..det går inte snabbt eller så men ändå. Jobbar på liknande sätt som en person som just börjat löpträna. Gång blandat med löpning = bröstsim blandat med crawl. Baby steps.


Det är inte långt kvar till lidingöloppet. 3 mil terräng. Jag vill jaga 2:15 och kanske nå 2:30. Inte en sportmössa i dagsläget. Svaret är ja, det är frustrerande att inte kunna träna fullt ut. Måste ha is i magen, har tagit mig igenom liknande problem inför marathon. Satsa på mycket stretching och träna det jag kan träna, och vila lite.

Om du går från ingenting och kommer tillbaka till ingenting, vad har du då förlorat? Ingenting!

Jag minns en gång då jag kunde springa tio gånger så långt utan att få skadeont. Marathon är 22 km medelhård distanslöpning, 10 km kämpa följt av 10 km vilja.


Nu går det åt rätt håll. Ingen jätteförbättring men helt klart en liten förbättring. Det är allt jag behöver för att inte tappa motivationen, att det går åt rätt håll. Rehabträningen är väldigt mysig, man kan lyssna på lugn skön musik. Lite som att halvligga hemma i soffan och stirra in i den ensamma flamman från ett stearinljus, med stereon på. Under dagens runda lyssnade jag på den -->här<-- spotifyspellistan. Den funkar lika bra en mulen söndag.

Passerade kilometern, fortfarande okej. 200 meter till och känningarna kom men det var ändå under kontroll. Saktade ned lite men fortsatte till två kilometer då jag stannade för att stretcha. Fortsatte 4 km-rundan med ett par rusher i uppförsbackarna. Som jag konstaterade här om dagen, ju snabbare jag springer desto mindre känningar verkar jag få. Det har antagligen att göra med att löpsteget blir bättre i hög fart. Ett tuffare rehabpass, pulsen upp i 182 när jag tävlade med cyklarna från rålis upp i backen vid thorildsplan mot kristineberg bredvid stora vägen. ..jag vann såklart! :D

En intressant sak hände efter backen. Jag saktade ned när jag kom till krönet och joggade ned för backen. Först sjönk puls och andning ganska snabbt men efter 20 sekunder exploderade andningen plötsligt igen fastän jag höll stadig joggingfart ned för backen. Måste fått en enorm syreskuld men med ca 20 sekunders fördröjning. Inte upplevt det på det sättet förut, lite kul.

Sen lyfte jag skrot, beach 2012 här kommer jag med stormsteg. Läste i slutet av magasinet "Coach" som man får om man är anmäld till midnattsloppet, att det är lätt att byta snabba muskelfibrer till långsamma men att det tar lång tid att gå andra hållet. ..vad bra. Har jag gjort bort mig? Det här med löpning skulle bara vara ett projekt. Äsch, man ska inte tro på allt som skrivs i tidningarna. ;)

Imorgon är det vårdcentralen som gäller, det ska bli spännande att ge sig in i den svenska vårdkarusellen. Jag måste förbereda ett manus för att överdriva mina problem och underdriva min träningsmängd. (Tack för tipset Anna!)


Brukar du tävla med intet ont anande människor?

Vi kan inte vara utan

Vädret kunde vara bättre men det gör inte så mycket, nu ska jag ge mig ut och jogga. För att testa knät, för abstinensen. Är småbakis men det är okej, ska bara ta det lätt. En lugn, välgörande jogg på 8-10 km. Det är mysigt med lite regn.







Edit kl. 12:55
Nej tyvärr. Det kändes bra till en början. Riktigt bra faktiskt men efter en kilometer körde någon in kniven igen. Jag ömsom gick, ömsom joggade 3 km till. Sen lyfte jag skrot, det var skönt.

Är du dum? Inte ringer du sjukhuset för att få en tid hos läkaren, det måste du väl förstå!

Ursäkta språket i mitt tidigare inlägg, det är nu nedtonat. -Undertecknad


Sjukgymnast??!
Glöm det, här ska vi inte till någon sjukgymnast. Kör inte de lite lätt och skonsam träning för att hjälpa folk som ska lära sig gå igen? Jag har en månad på mig att tokträna innan sommarens fas 2 sätter igång med en brutal mängd lopp och kopuösa mängder mil i benen. Här ska vi inte gå till någon överbetald sjukgymnast som ska ge mig tips om mesträning. Nej men däremot vill jag gå till en naprapat som kan bända och knåda och knäcka och bryta. Först ska jag bara kontrollera att ryggen e hel så jag inte blir förlamad när han sätter igång.

Vården i sverige är lustig. Jag ringde st görans sjukhus, sa att jag ville boka en tid till en idrottsläkare el. motsv. De sa att de inte hade någon idrottsläkare men att de skulle koppa mig till ortopedavdelningen. Jag kom till talsvar där man fick välja mellan olika alternativ; bli uppringd av läkare, frågor efter operation och avboka läkartid... jaha. nej ingenting passade så jag valde att bli uppringd av läkare, måste vara så man bokar en tid.

En vecka senare blir jag uppringd. Personen som ringer säger att jag inte kan boka en tid utan måste gå via en husläkare. ..jag som inte varit hos en läkare på tio år (bortsett från akutbesök vid halsfluss samt i lumpen där man får hjälp av läkaren på stört) har ingen aning om vad en husläkare är för något. Bosse bildoktor har jag hört talas om men husläkare.. Hur som helst, de berättar att han/hon sitter på en vårdcentral.. Vårdcentral, jag har ju ringt st görans, är inte det en vårdcentral eller är inte vårdcentralen en del av ett sjukhus? Var närmaste vårdcentral, i förhållande till st görans, ligger har hon ingen aning om. Jag får googla.

Jag ringer kristinebergs hälsovård och får även här boka en tid för att bli uppringd. Den här gången går det snabbare, på eftermiddagen samma dag ringer de upp. Vi kommer snart fram till att jag pratar med vårdcentralen i kristineberg i kalmar, det var ju inte riktigt rätt.

Försöker vidare. På flemminggatan tar man inte emot fler samtal idag men sedan går det bättre. I marieberg får jag prata med en vänlig själ som ville ta emot mig. Han frågade iofs först om jag inte hade någon vård inom klubben. När jag berättade att jag springer för företagets klubb frågade han om inte företaget har företagshälsovård. Pfff ingen aning! Aldrig hört talas om. ..jag fick tillslut en tid så på tisdag nästa vecka är det ääntligen dags för mig att gå till läkaren. ..eller ja, någon form av vårdperson. ..han föreslog först sjukgymnast på telefon. Nej tack, ingen sjukgymnast.


Men nu har jag hopp om livet igen, det ser ljusare ut! Behöver fortfarande lurar, kom gärna med förslag!

Sämsta skiten

Källa: http://www.inet.se/artikel/6304999/sennheiser-cx-680i-adidas-sports-neckband


Idag lämnade jag tillbaka de här lurarna (Sennheiser/Adidas CX 680i Sports) som var sämsta skiten jag testat, i löpningssammanhang alltså. Nej det var inte det att det var dåligt ljud, ljudet var fantastiskt så länge de satt. Så det ska Sennheiser ha cred för. Sennheiser har brilljant ljud i sina hörlurar!

Så vad var problemet? Jo lurarna ska vara s.k. sportlurar som ska sitta bra i örat när man tränar. Det gjorde de inte. Man fick många olika delar med för att kunna anpassa efter sitt eget öra men hur jag än kombinerade så satt lurarna som skit så fort man började bli lite svettig. Ja faktiskt sämre med "hajfenan" än utan (det fanns även den valmöjligheten). Hajfenan är en sladdrig sak som istället för att hålla luren på plats, puttar ut den ur örat. Så snart man blir lite svettig puttas luren ut så att den sitter lite nonchalant utanför hörselgången vilket får till följd att basen försvinner helt och allt som hörs är en skränig diskant. Om du inte i det här läget skjuter in luren i örat igen faller den snart ur. Mycket mycket mycket irriterande.

En annan heltokig detalj är fjärrkontrollen som är en relativt tung sak som skumpar omkring när man springer, hur sjutton tänkte ni där? Har ni ÖVERHUVUDTAGET låtit en enda löpare fått testa lurarna. Oberoende löpare alltså. Inte någon som bara säger "jättebra" för att han inte får lön annars.

Hörlurarna är alltså värdelösa för löpning. Jag känner mig lurad så jag går tillbaka till affären och reklamerar dem. Affären kan bara ge tillbaka 80 % av priset eftersom jag använt dem några gånger. (WTF??!!) Fuck'it, jag tar det. ..vet inte om jag ska vara glad för att överhuvudtaget få några pengar tillbaka eller om jag ska känna mig lurad..igen. Jo det vet jag, jag känner mig dubbellurad så det skriker. Så in i vassen!

Sennheiser och Adidas. Två av mina favoritmärken, vad hände? För många kockar i soppan? Hur kan ni släppa en sådan urusel produkt?


..jaha, så vad gör jag nu. Mina förra lurar var ett par sennheiser sport, de med orange sladd. Alltså utan samarbetet med adidas. De var rätt bra men de började glappa nu efter ett par år. De var bra men inte jättebra, lite för känsliga för vilken vinkel de satt i. Mycket justerande under turerna. Jag vill ha ett par lurar med fantastiskt ljud och som sitter klockrent, finns det ett par sådana lurar i den här världen?

Vilka lurar använder du när du springer, kan du rekommendera dem eller har du kanske siktat in dig på några du tänkt att du ska köpa?

Tillbaka till rehab baby

Gotta check into rehab

Tänker alltid på den här låten när det är dags för rehab *no shit*

"Slut som artist" skulle också kunna vara rubrik till det här inlägget. Mitt knä har pajat totalt..typ. Lördags var det runrundan, fick ont efter. Kändes okej på tisdagen så jag körde hinderbana i karlberg. Grym träning, många hopp från höga höjder. Kände av knät men ingen katastrof, utförde passet. Fick ont under joggingen hemmåt, gick flera gånger. Grym träningsvärk onsdag. Torsdag tillbaka till karlberg, kom knappt utanför porten innan knät sa ifrån. Jag tänkte att det kanske skulle gå över när jag blivit varm. Tog mig till karlberg, körde några barfotaintervaller på gräs. Grejen är att det går rätt bra när jag håller hög fart, ett tag iaf. Skulle köra några rundor i terrängspåret sen men fick snabbt avbryta. Försökte pressa men smärtan tilltog ju mer jag härdade ut, tillslut var det som om någon grävde runt med en kniv i knät så jag tillät mig att sluta. Gick sen hem slokörat.

Det var alltå bakgrunden till dagens träningspass. Jag började med lite styrketräning. Det är bra att stärka upp musklerna runt knät för att undvika skador. Tyvärr kunde jag inte göra några lårövningar då det smärtade. Men jag körde lite annat, bröst, snemage och vader. På schemat står det ju långpass idag så det är väldigt frustrerande att inte kunna köra det. Förmiddagen regnade bort men sen kom solen fram så jag tog tillfället i akt att gå till badklipporna, här skulle simmas.

Finns det någon skonsammare träning för lederna än simning? ..säkert, men det är iaf bra rehabträning. Tyvärr är jag ingen klippa på simning. Visst, jag kan simma vanligt som alla andra men det här med att crawla och andas var tredje simtag, det är svårare! Alltså att simma som en simmare.

Det var skönt i vattnet idag, jag låg i 20-30 minuter utan att bli nedkyld. Underbart! Många kallsupar blev det när jag övade andning men det går frammåt och det var riktigt roligt. Utgick från fredhällsbadet och kom nästan halvvägs till rålis vilket är mycket längre än sist jag testade att simma en bit. Låt oss försöka simma ännu lite längre nästa gång!

Det känns roligt och nytt! Kanske kan man simma vansbrosimmet nästa år om den här träningen blir en vana!

Rehab på gott och ont alltså. Nu är jag på god väg att träffa en läkare för att kolla upp varför det just är höger höft och höger knä som pajjar ur. På onsdag ska jag bli uppringd av sjukhuset, hoppas jag kan boka en tid då.

Nu har jag alltså lagt is på löpträningen, måste måste måste vila mer. Men det blir daglig alternativ- och rehabträning istället. Jobba mer på beach 2011-kroppen som kom lite i skymundan inför marathon.

Resultat Runrundan halvmarathon 2011

Solen sken och sken..och sken. Ja vädret var helt fantastiskt, om man hade legat där vid den där fina blå utomhus poolen som låg ett stenkast från starten. Det var inte dagens plan utan planen var att springa 2,1 mil och de flesta, eller jag vågar nog säga alla, löpare tyckte att det gott kunde fått vara lite svalare idag. Trösten är självklart att det är samma förutsättningar för alla.


Förbereder sportdryck för att ladda kroppen innan loppet.

Så hur gick det då, måste jag lägga ned nu? Svaret är ja, jag måste lägga ned för det var vad jag sa att jag skulle göra om jag inte fick silver medaljen. Jag skrev i tidigare inlägg att tiden för silvermedalj var 01:36:00, det stämmer inte utan 1,39 var tiden för silvret. Inte äns det kunde jag klara av utan gick i mål på 01:42:33 och knep åt mig en plats 31 av 162 fullföljande herrar. Nu var det även många som gick i mål och utmed upploppet var det tyvärr två personer som kollapsat och fick akutvård, ambulansen kom strax därefter.

Jag ville som vanligt ha en topp 10%-placering men det är nog väl ambitiöst när stockholms bästa löpklubbar fanns representerade. Jag är ändå stolt att jag fick bättre placering än en hässelbylöpare på herrsidan, det är inte fy skam.


Undertecknad åker hiss ned till gatuplan. Because I can

Banan var fruktansvärt kuperad, det var något av en överaskning men en uppfattning som alla jag pratade med efter loppet hade. På loppets hemsida står det att banan är lätt till måttligt kuperad men det är väl så, allt är relativt. Jämför man med ett bergsmarathon så visst. Hur som helst fick alla en väsentligt långsammare tid än de tänkt sig, 10+ minuter minst och det var INGEN som tog guldmedaljen, inte äns vinnaren som gick i mål på 01:28:13. Galet.


Undertecknad, sliten men glad efter målgång. Det var en prestation bara att ta sig i mål idag.

Mina nya lurar som jag premiärtestade idag fungerade väl sådär. Visst satt de kvar men gled ut hela tiden så att basen försvann så det blev ett fasligt fipplande och intryckande av lurar. Varför kan jag inte köpa lurar som fungerar direkt? Annars var ljudet hyffsat i dem men jag efterlyser fortfarande equalizer i htc desire för att kunna ställa in lite efter eget tycke. Jag ska testa lite andra storlekar på de utbytbara delarna på lurarna och se om jag kan få dem att sitta på plats hela passet.


Undertecknad vilar i gräset efter målgång, det är så befriande att ta av sig skorna och dra ned kompressionsstrumporna.

Nu är årets första säsong med tävlingar avklarad. Höstsäsongen inleds med midnattsloppet som ligger någon gång i augusti. Dagens lopp tog hårt på mitt knä så nu ska jag ta några dagar med löpvila, sen ska jag börja träna ordentligt inför höstsäsongen men jag har inte bestämt än vilket lopp som ska vara det huvudsakliga, som träningsprogrammet ska vara anpassat för. Jag tror att jag väljer lidingöloppet eftersom det är den största utmaningen, men tjurruset är också ett häftigt lopp medan jag även har som mål att springa milen på under 40 minuter på hässelbyloppet. Jag bestämmer mig när jag väljer träningsprogram om någon vecka.

Men det har varit en fin dag i vallentuna. Fina kulturlandskap med runstenar och annat. Helt klart värt!


Vilket lopp tycker du är viktigast i höst?

Halvmarathon i tropisk värme, why not

Runrundan halvmarathon idag, i vallentuna...tror jag, jag får skjuts så det ordnar sig. 27 grader och luftfuktigheten from hell, helt bananas. Gäller att gilla läget och älska värmen.

Visst har jag tränat en del men annars är jag helt oförberedd för det här, ingen kolhydratladdning, kan inte minnas när jag körde backträning sist och ingen spellista har jag gjort. Nåja, inget att oroa sig för - 16 km halvlugnt, 5,1 km kötta. Det är planen. *edit, glömde skriva att det är medalj efter tid. silvermedaljen är ett krav, 01:36:00 för den. Inga problem, guldmedaljen däremot 01:24:00 kan vi ju fetglömma. Om jag är riktigt stark idag plockar jag 1:30:00 men jag tror vi får spara det målet till stockholm halvmarathon. Men silvermedaljen är ett krav, tar jag inte den så lägger jag ned ;)

Jag har köpt nya sporthörlurar, Adidas/Sennheiser CX 680i. De har en liten fjärrkontroll på sladden som är till för iPhone, hoppas de funkar hyffsat för htc desire.

Är lite sen som vanligt inför lopp så nu ska jag äta frulle och ta en snabbdusch. Wish me luck!


Fler som ska springa runrundan idag?

Supertusingar

1,2 mil igår, 1,2 mil idag.

Vi var två slitna killar som tog oss ned till Kristinebergs IP för att köra supertusingar. Väl där var vi ensamma på banan till en början men det fylldes på. En tjej tränade någon form av mångkamp, häcklöpning och kulstötning vad vi kunde se. Det var en ung tjej men antagligen ett stjärnskott för hon hade ett helt gäng personer runtomkring sig, det såg ut som två tränare och familj.

Vi visste att det var en dag för nära inpå helgens lopp men för att hitta gnistan var vi tvungna att göra det här. För att boosta självförtroendet. Och det gick bra, vi hittade lagom tempo och höll oss till det. Efter passet kände vi oss båda väldigt nöjda och uppåt..och hungriga, så vi firade med proteinshake och pizza. En härlig combo!

Nu är jag väldigt trött, skulle kunna somna stående. Sov gott!


Hur ofta tränar du på bana, tycker du att man behöver tänka extra på någonting?

Ett snabbt träningspass

Dagen bara försvann bakom mig, plötsligt hade jag 25 minuter på mig att träna och jag var då på väg hem från affären. Med 21 minuter kvar kom jag innanför dörren, in med kylvarorna i kylskåpet. Byte till träningshorts och på med tävlingsskorna, mer fix än så hann jag inte men det räckte, bommulst-shirt är ingen katastrof på sommaren. Härligt, hissen stod kvar så det var bara att dundra in och åka ned. Jogging ned till kristinebergs IP och två varvs uppvärmning.

På Kristinebergs IP sken solen. Den restaurerade gräsmattan var grön och fin så snart kommer den nog öppnas för användning igen, perfekt för framfotslöpning i framtiden. På banan tränade athleter med en otolig spänst, häcklöpare och häcklöperskor. Även en långdistansare malde varv efter varv runt banan. Men vad skulle jag hitta på, det var inte mycket tid kvar. Hur utnyttjar jag kort träningstid så effektivt som möjligt? Högintensivt såklart.

Jag bestämde mig för hundringar. Först tänkte jag skippa stretchingen men dummare tillfälle får man leta efter så det blev en snabb men kontrollerad stretching av vader och lår. Sen sprint 100 meter och jogging tillbaka. Jag hade tänkt göra tio repetetioner men hann bara fem. Tur var väl det för det var otroligt jobbigt.

Hem igen och jag höll tiden. Jag hann byta om och träna mig svettig och trött på 21 minuter så jag får känna mig nöjd ändå. När det kommer till moment i träningen som man inte är van med kan det ändå vara bra, rekommenderat till och med, med en kortare första gång.

Jag tränar sprint inte minst för att slipa på mina målgångsspurtar. Jag har sett på mina målgångsvideor att jag tappar fokus på tekniken när jag börjar spurta, därför plöjde jag igenom youtube igår för att hitta sprintteknik-klipp. Jag fann den här karismatiske figuren i dessa två klipp: klipp ett, klipp två

Sprinta är kul men se upp för skador, värm och stretcha innan. Vi ses på banan!

Sommarens träningsprogram

Det är dags att förändra träningen. Jag ska få in in mer styrka, explosivitet, rörlighet och koordination för hela kroppen. Här är ett förslag på sommarens träningsschema:

Träningsprogram edit. 25/6-11

Måndag:
• Styrka:
o Armhävningar enl. program.
o Bröst
o Axlar
o Triceps
o Bål – Rak mage

Tisdag:
• Löpning: Intervaller/Hinderbana/Sprint/Barfotalöpning

Onsdag:
• Styrka:
o Armhävningar enl. program.
o Biceps
o Bål – Plankan
o Bål – Rygg
o Bål – Sne mage
o Övre rygg

Torsdag:
• Löpning: Backträning/Löpskolning/Terränglöpning

Fredag:
• Armhävningar enl. program.

Lördag:
• Löpning: Kortdistans
• Benstyrka/Hinderbana

Söndag:
• Löpning: Långdistans

Samtliga dagars träning kan/får med fördel följas av simning efter behag.


Petra Månström just förbi här utanför, det är alltid roligt när man ser löpare man känner igen. Hon ser alltid proffsig ut!


Vill gärna ha kommentarer på mitt träningsupplägg, har jag t.ex. missat någon vital muskel eller träningsform? Ingen vilodag men fredagen har så lite träning att jag tror det är försumbart.

Nya tag

Idag sprang jag ett varv runt kungsholmen i hyffsat bekvämt tempo. Kanske en dag för tidigt efter förkylningen, det blev en del snörvel host och spott. Men det är okej, det gjorde gott för själen.

Jag tycker verkligen att de allt får se till att bygga klart kristinebergs strand så man kommer runt. Hade inte lust att göra mig skyldig till olaga intrång idag så runt fabriken och upp i stadshagen blev det..som vanligt.

Jag är för övrigt flyförbannad över att någon saboterat sex stycken ståtliga pilträd på norrmälarstrand. Visst, de där träden hänger i ögonen på en på hösten men de förtjänar inte att dö för det. De som gjort detta, antagligen för att få bättre sjöutsikt, förtjänar inte att bo i stockholm. Fängelsestraff och ett högt högt staket framför deras byggnad är det minsta straff de borde få. Brottet rubriceras som grov skadegörelse så fängelsestraff är inte omöjligt. Hoppas de lyckas gripa förrövarna.

Det om det. Imorgon får formen avgöra om jag tränar eller inte. Är förbannat sugen på militärhinderbanan i karlberg. Träning för hela kroppen, bra träning för flåset och koordinationsträning inför höstens tjurrus.

Jag minns inte vad jag hade för tid när jag gjorde lumpen men vi ska se om någon fanatisk lumparkamrat skrivit upp tiderna.

Hur ska du träna inför tjurruset?

Inställning och motivation

Har inte tränat på länge och jag längtar verkligen. Jag är på bättringsvägen från min förkylning och imorgon tänker jag träna om jag känner mig bättre.

Ett lopp närmar sig igen, lördag nästa vecka ska jag springa runrundan som är ett halvmarathonlopp. Så nu gäller det att skärpa till träningen igen, dra åt skruvarna en aning. Kanske inte genom att träna just stenhårt utan snarare disciplinerat. Jag har mest joggat för nöjes skull på senare vilket jag tror är viktigt för att hålla uppe träningsglädjen när det stora målet är nått. Nu känner jag mig motiverad att satsa igen.


Stockholm Marathon: Undertecknad tar fram de sista krafterna under målgångspurten



Jag håller nästan på att skriva att det inte är ett så viktigt lopp utan snarare ett testlopp för formkontroll inför höstens höjdpunkter stockholm halvmarathon, lidingöloppet och tjurruset. Det är inte sant, sådan är inte min faktiska inställning. Alla lopp räknas! Min uppfattning är att man inte ska springa ett lopp om man inte ämnar att göra sitt allra bästa. Jag tycker ändå att det är skillnad mot att det kan vara ett annat lopp längre fram som är det huvudsakliga, som man lägger upp träningsupplägget efter. Men när du står där på startlinjen, på ett lopp. Då ska dina tankar vara fullt fokuserade på en maxad prestation, på ett resultat som är det bästa du kan få efter de förutsättningar du har i dagsläget. Det finns inga "träningslopp", varje lopp räknas!

Det är alltså en halvmara som ska springas nästa vecka och det känns väldigt roligt. Årets första av två. Jag tror att det är den ultimata distansen för oss långdistansare på nybörjarnivå. Ett marathonlopp är..skitjobbigt rent ut sagt. Ett millopp är ingen dans på rosor det heller då det är tillräckligt "kort" för att man ska springa med obekvämt hög puls, i 40+ minuter. Så jag tror att ett halvmarathon kan vara långt nog för att man måste hålla ned pulsen lite för att inte ta slut för snabbt, men ändå så kort att man kan tillåta sig att springa rätt snabbt vilket ger ett bättre löpsteg som är "roligare" att ha, fartvinden i håret och man flyter spänstigt fram på ett annat sätt än man kan tillåta sig under marathon.

Men glöm inte det, varje lopp räknas!


Vilken distans gillar du bäst att tävla i?

Alkohol och träning

Imorgon är det midsommar. Vissa tränar inte innan de dricker för att de anser att det är värdelöst, att kroppen inte utvecklas och repareras när man senare dricker alkohol. Andra tränar inte dagen efter de tränat, dels för att det kan vara farligt för hjärtat, dels för att de inte tror att kroppen utvecklas och repareras när man druckit alkohol dagen innan.

Min uppfattning är att träningen visst ger något i båda fallen. Dock ska du inte träna om du är tokbakis, för hjärtats skull.

Kanske får du inte ut lika mycket av träningen men att inte träna på två dagar bara för att du tänkt dricka på kvällen är bara en dålig ursäkt enligt mig.

Kommer du träna under midsommarhelgen?

Rise and shine

Idag skiner solen, men hur blir det imorgon?

Wrong status in the right time

...helt fel tillfälle att bli sjuk, sett ur jobbperspektiv. Vi har extra mycket att göra samtidigt som jag absolut måste lära mig tjänsten då kollegan går på semester nästa vecka. Så jag sitter där och snorar. Men det är saksamma för det här är inte en blogg om mitt jobb, det här är en blogg om min löpning.

...helt rätt tillfälle att bli sjuk, sett ur löparperspektiv. Jag är nästan glad för att förkylningen kom. Ända sedan marathon har jag haft lite postmarathonblues. Jag trodde inte att det var så men lite blå har jag nog varit ändå. Se bara här på bloggen där inläggen lyst med sin frånvaro. Jag har sprungit två lopp till nu i juni men inte bloggat om dem.

Innan varje lopp är man rädd för att bli sjuk. Man känner efter extra mycket och blir paranoid. Tror man ska bli smittad av pesten bara man kommer i en annan människas närhet. Men nu är det mittemellan lopp så det är perfekt. Om ett par veckor springer jag Runrundan, en halvmara. Visst försvinner det träningstillfällen men det är bara bra, en anledning att vila upp min sargade kropp. Ja den här träningen har verkligen tagit hårt på kroppen visar det sig nu. En del av den stelhet och ömhet som jag under loppet och träningen inför trott varit temporära skavanker hänger kvar än. Krampen jag trodde jag hade i baksidan av vänster lår under maran känns av fortfarande. Det var alltså inte kramp det var från om utan någonting annat. Muskelbristning om jag får gissa men verkligheten är den att jag verkligen behöver söka upp en läkare som kan bekräfta att jag inte riskerar kroniska skador om jag fortsätter. Jag som är så dålig på att boka tid. Min högra sida ska vi inte börja tala om och min rygg, tror den ser ut som ett S, men inte från buken till ryggen utan från höger till vänster.

Se sjukdommen som en gåva, en anledning att vila upp kroppen när du själv fortsätter att nöta träning fast du inte borde.


Utöver det här måste jag träna på min hållning i spurt, jag tappar armarna helt och fladdrar som en blandning mellan höna och fjollbög (ingen värdering yttrad, vill bara måla upp en mental bild). Annars så är min spurt fortsatt bra! Mer om loppen imorrn, vi hörs!


Har vi fler som tränar mer än de borde?

Fan vad kul det va!

Det är känslan jag tar med mig från igår.

Jag vill börja med att tacka för alla gratulationer - här på bloggen, sms, på telefon och inte minst på facebook. Jag vill även tacka alla som trotsade det kalla vädret och kom ut och hejade. Min mor och Anders, Min far, Min bror, Cissi, Min syster Emma, Min brorsson Adrian, Fia. Jag hejade tillbaks på er jag såg, var det någon jag missade? Ett heders-tack till Anders som med livet som insats sprängde sig in bland klungorna för att leverera energigel till mig.


Undertecknad på väg mot målgång på Stockholm Stadion. Ser ut som att jag avslutade loppet i klassisk hällöpningsstil


-VARNING FÖR LÅÅNG LÄSNING OCH TRÄNINGSNÖRDERI-

Exaktare än SL.
Klockan 10:00 lämnade jag entrédörren till min bostad. Jag satte mig på samma T-bana som Petra Månström, jag kände att det måste vara ett gott tecken.

Musikmässigt var loppet en katastrof! Jag tog av mig lurarna när jag såg folk i publiken för att höra om de hejade och i vissa fall växla några ord. Redan vid strandvägen första varvet åkte skumgummikudden av från högra hörluren när jag tog ut den ur örat. "Det händer inte..!" tänkte jag. Jag har sportlurar som man säkrar i öronsnäckan så det är inte det att de åker ur. Däremot så krävs det en speciell vinkel mot hörselgången för att ljudet ska bli bra och den possitionen gick inte längre att ha på luren. Dessutom försvinner all bas utan skumgummit. Det var bara att plocka bort det från andra luren också och gilla läget, skränig musik och ett evigt tillrättande av lurarna. Som om det inte vore nog med det så kom nästa katastrof vid norrmälarstrand efter 32 km. Musiken upphörde. Det blev tyst. "Det är inte sant, nej nej nej nej" tänkte jag. Jag hoppades in i det sista att det var radioskugga och att spotify skulle komma igång när internetteckningen blev bättre. Dumt tänkt då jag laddat listan som offlinelista till telefonen. Den var stendöd, batterierna slut. Innan västerbron. Lagom till utmaningen, sista milen.

Väl inför starten var tiden som vanligt knappare än man hoppats. Trängseln var stor när folk skulle ta sig från tunnelbanan till östermalms IP så det tog lite tid. Väl på plats skulle jag uppsöka informationsdisken vid nummerlappsutdelning då jag fått två tidtagningschip och behövde veta vilket som skulle användas. Självklart kö. När jag kom ut skulle jag fästa chippet på skon och bland all rutininformation som ekade ur högtalarna kom även ett riktigt bra tips. "Nu är det trettio minuter kvar till starten så det är dags att sluta vätska upp". Klockan var alltså elva och efter frukost är tipset att man ska dricka minst en liter sportdryck för att fylla på kroppens depåer. Däremot får man inget tips på hur man undviker att bli kissnödig under loppet. Nästa utrop berättade att man ska stå i startfållan en kvart innan. Jag hade alltså 15 minuter på mig att lämna in värdesaker och överdragskläder. Nu var det bråttom. 11:10 trycker jag i mig energikakan som jag borde ätit för tio minuter sen och det var förbannat vad törstig jag blev. Ingen tid att dricka, toalett! KÖ, Fan! Till pissoaren (ibland är man extra glad att man är kille)! Okej, mot startfållan. Shit, inte värmt upp, igen! Okej jogg till startfållan. Oj, här står folk och stretchar, jag gör dem sällskap. Dåligt att kallstretcha men jag ska ta det varligt. Stressstretch-aj! Försiktigt för f*n! Okej det här får duga. In i trängseln. Vänster sko sitter lösare än höger, det är chip-delen som är svår att dra åt. Gör om gör rätt. Trippelknut! Längre in i trängseln. Kompressionsstrumporna är inte uppdragna, kom igen, skärpning, fokus! Så. Femton minuter till start, gott om tid! På med spotifylistan, tre låtar som tar 15 minuter går igång, allt enligt planen. Telefonen reagerar lite långsamt. Tänk inte på det, den processar säkert någonting. Hur ska jag få en bättre startplats i den här trängseln, det går inte äns att armbåga sig fram. *Klappar händerna* när uppvärmaren befaller. Humöret stiger, det känns bra, känns roligt! Om jag går runt till vänster vid bajamajorna kan jag säkert mygla till mig en bättre placering. Stopp vid den öppna pissoaren. På med GPS, in i cardiotrainer. Rätta till kalsongerna under kompressionsshortsen under de blågula shortsen. Vi vill inte ha skavsår i grenen! Eminems loose yourself går igång, nu är det nära. "you only got one shot do not miss your chance to blow". Fokus på uppgiften, lugn och fin. Pang! ..ingenting händer, det står still!

En vågeffekt rör sig genom leden när starten har gått. Som bilar i en bilkö, varje bil skapar lite avstånd till nästa bil innan de börjar åka.

Nu rör det på sig men långsamt fram till startbågarna, därefter glesas det ut kraftigt. Massan är inte så dum ändå. Nu är vi över startlinjen, drar igång cardiotrainer och rösten i lurarna säger "Workout started" med Bon Jovi's energibomb Blood on Blood i bakgrunden. Fan, kan inte folk hålla till höger om de ska gå ut såhär lugnt, såsom upprepats otaliga gånger i högtalarna. Korsning valhallavägen: två vägval, svänga vänster här eller på andra sidan trädallén. Vi svänger med samma. INCOMMING! En kvinna har först valt första vänster och sedan alltså vänt om för att ta andra vänster!! Tvärnit, lättare ihopkörning och sedan vidare. Viftar bort irritationen. Förbi förbi förbi, trångt, upp på trottoaren du måste förbi det här skiktet av 4 h löpare. Plockar placeringar men hej, här är det igenkorkat. Det är farthållarna för 3:45 som i jämn takt, lagom avstånd från varandra och en massa massa anhängare tar upp hela valhallavägen med ett säkert fyra meter tjockt band av 3:45-löpare. Det är inte sant. Jag tittar på en medlöpare som precis som jag försöker komma förbi klumpen. I samförstånd tar vi oss upp på trottoaren, bland åskådare och barnvagnar. Det känns som en actionfilm när hjälten kör snabbt på trottoaren och gör allt han kan för att inte köra på någon. Tanken slår mig att det här har jag ju faktiskt också tränat på. Hur många gånger har man inte kryssat mellan barnvagnar, lämnat svängrum för pensionärer och hoppat över hundkoppel då hunden utan förvarning vänder 90 grader och på ett ögonblick sträckt ut jojjokopplet tre meter över hela gångbanan. Incomming! En åskådare har tittat klart och vänder inte ont anande om på trottoaren och är plötsligt mitt framför oss. Tvärnit, han ser oss och vi kan springa vidare. Fan nu är farthållarna förbi oss igen. Några sprintmeter och nu tar trottoaren slut, snabbare, ner på vägen, akta de parkerade bilarna och DÄR är vi förbi farthållarna och som moln som skingrar sig på himmlen så är det plötsligt lättare att ta sig fram.

På väg ned mot strandvägen slog det mig hur törstig jag var. Jag hade pratat med min bror om hur han gärna fick lämna över en flaska vatten på strandvägen, andra varvet. Nu var jag bra sugen att försöka komma åt telefonen för att be honom lämna över den med samma. Slog bort tanken. Även på strandvägen fanns ett vägval, höger eller vänster om allén i mitten. Jag tog närmaste vägen, höger sida. Sjutton, brorsan skulle ju stå på vatten-sidan. Attans. Där springer någon genom öppningen i avspärrningarna, jag följer honom. Ah, avspärrningsband på den här sidan om allén. Hopp! *suck* Kan jag sluta göra konster nu, har ett marathon att springa. Hur som helst, det var värt för nu kom jag rätt. Börjar hitta flytet och börjar scanna av publiken. Först får jag lite oväntat syn på min mor med man, mamma försöker fota, undrar om hon hann. Men pappa och Där är de, fan vad kul, upp med händerna och visa dig! Vinkar vinkar och till sist får de syn på mig! Tjo och tjim i någon sekund och sedan förbi. Fan vad kul! Okej frammåt frammåt frammåt. Yes, vätskestation. Två muggar, en sportdryck, en vatten!

Efter strandvägen är minnet som bortblåst ända bort till västerbron. Bron kändes inte så farlig första varvet men jag tog det lugnt, är det ett tips som återkommer så är det att inte ta ut sig på väg uppför västerbron. Nedför var skönt, jag försökte att bromsa steget så lite som möjligt, böja på knäna, ha avslappnad fot och svagt frammåtlutad hållning - som jag tränat på. Det kändes skönt och nere vid rålis dansades det i carnevaldräkter.

Ca 2,5 mil senare, musikspelaren dog; Det var som att dra ned en rullgardin. Motivationen och krafterna försvann. Jag ville bara avbryta och sätta mig på trottoaren, det var inte lönt. Tjejen som jag "tävlat" med i över en mil, ända borta från gärdet, försvann bort. Jag kunde inte längre hålla uppe tempot. ..och snart kommer västerbron, om ett par kilometer.

Jag trodde nästan att det var slutspelat för min del men så tänkte jag om. Gick tillbaka till de gamla tankebanorna från lumpen. Man ger för fan inte upp! Gick tillbaka till vårens bloggande; välkomna monstret! våga grisa! Gick tillbaka till mitt eget inlägg om mental träning. Användandet av ett mantra, den del som inte behövs när man får kraften matad genom hörlurarna. I och med att tankegångarna gick tillbaka till militärtidens utmaningar plockade jag upp det första mantra som dök upp i huvudet - kust, kust, kustjägare. Jag var inte kustjägare i lumpen utan höll till på våningen under, men mantrat etsade sig fast efter att ha sett "Blod, svett och bajs - en film om kustjägarna". Och det fungerade, jag lyckades samla tankarna och fokusera på uppgiften! Mitt tidigare glada och upprymda ansiktsuttryck förvandlades till ett förvridet grin när jag började klättringen upp för västerbron. Någon sa att det var värt att gå uppför. Inte en chans, aldrig!! Börjar jag gå kommer jag inte kunna börja springa igen. Utan musiken i hörlurarna fick jag istället uppleva pulsen i den housemusik som spelades på västerbron, tjejen med visselpipan gjorde ett bra jobb och jag klarade att kämpa mig upp. Nedför gick bra och jag tänkte mycket på uppmaningen "många springer sönder lårmusklerna på vägen ned för västerbron". Förbi carnevaltjejerna, och strax därefter vätskekontroll.

Vid 35 km-vätskekontrollen hände något som var den gedignaste moralbooster man tänka sig kan. Mannen med micken berättade för publiken att "här kommer fortfarande löpare från det absoluta toppskicktet med tider runt 3:15.". Jag hade anat 3:15-ballongen dryga 100 meter fram när jag sprang på södermälarstrand, just innan musiken dog. Hans kommentar gjorde mig så jävla glad och jag kände hur fighting-spiriten fick ett nytt grepp om tankarna. Han fortsatte med att fråga vilka som sprang för första gången, jag och ett par till räckte upp handen - publiken applåderade. Vilken känsla.

Nästa motivationspunkt, delmål, var överlämnandet av energigel/vatten från mammas man. Här någonstans tröttnade jag på mitt mantra och gick över till "Jag vill, jag kan". Andningen var jämn och som jag ända sedan ungdommen gjort - inandning under två steg, utandning under två steg. Nu la jag på mantrat, "jag vill" under inandning och "jag kan" under utandning.

Energigelen lämnades över hyffsat smidigt, dock blev jag överraskad av att mors man stod på andra sidan vägen den här gången mot första varvet. Jag hoppade över coca cola-vätskekontrollen men sötslisket fick jag ta del av ändå. En bekant hejjade vid stadshuset och sekunder därefter kände jag hur tunga fötterna blev när skorna klistrades fast i asfalten tack vare colan. Det här fortsatte någon kilometer tills jag äntligen kunde springa igenom en vattenpöl från en av duscharna.

Vätskekontroll, nu tog jag bara energidryck, skippade vattnet. Benen var trötta men jag kunde inte avgöra om väggen var sprängd eller om den skulle dyka upp vilken sekund som helst. Därför gjorde jag i det här läget allt för att ha en fortsatt ström av snabba kolhydrater till musklerna. Ända sedan djurgården, 1,5 mil tillbaka, kände jag början till krampkänningar i vänster baksida lår. Urlakande av mineraler är en av anledningarna till kramp vilket också gjorde att jag stod över vattnet, jag hade druckit duktigt hela loppet.

Upp på torsgatan och nu var det tungt. Mellan husen kom kraftiga kastvindar och jag försökte hitta någon att ta rygg på men alla sprang för långsamt. Jag fick pressa mig igenom byarna och här trängde faktiskt loppets enda tår fram från ögonvrån. Det kanske var vinden.

Nu var det inte långt kvar, "snart har du genomfört ett marathon, skitsamma vad du ligger på för tid, fortsätt bara, fortsätt!" strömmade genom huvudet. Benen började bli stumma men jag försökte tänka på löptekniken. Kaxig hållning, hög höft, framfotslandning och det som verkligen visade sig göra skillnad var att lägga fokus på att lyfta benen snarare än att skjuta ifrån kroppen. Höftböjjarna var inte alls så stela som övriga muskler. Jag tror tipset är från Szalkai, ett av otaliga tips, all cred och respekt till honom.

Slutet av loppet malde jag bara på, de sista hundra metrarna var låånga. Jag såg stadion men kom aldrig fram kändes det som och när jag kom fram skulle jag dessutom runda hela stadion. Jag försökte känna efter lite i spurtbenen men kom snabbt fram till att jag inte skulle ta mig i mål om jag spurtade för tidigt så jag fortsatte att i målmedveten takt sakta plocka placeringar i slutet. Äntligen!! Inne på mäktiga stadion, mjuk löparbana under fötterna. Jag lokaliserade målet och bestämde mig att nu är det dags. Spurten, min absoluta favvo över allt annat. "Här ska plockas placeringar" tänkte jag och började skörda. Fan jag måste gå om i yttervarvet, det blir längre sträcka. Skitsamma, du är nästan i mål så det är bara att kötta! Så jag löper på.

Fem meter innan mål, eller om det var tio - precis när jag springer om en person för en sista pinne - så är det någon som springer om mig. "Det är inte sant" hinner jag tänka, "vilken förnedring!" och sen "Nej nu jävlar, MAX!! ALLT!!!" så jag lägger om det snabba löpsteget till ett maxat sprintsteg i stil med Michael Johnsson (ni vet hundrameterslöparen som va grym någon gång på slutet av nittiotalet, han hade en speciell hållning som var väldigt bakåtlutad) och jag tar tillbaka min 1029:e placering två eller kanske en meter innan mållinjen och den placeringen är den jag är stoltast över. Jag försvarade min borg in i det sista, man plockar fan inte mig på mållinjen eller spurten för den delen och det bevisade jag än en gång. Jag har hittils aldrig blivit omsprungen på spurten och det är något jag tänker försvara med allt jag har.



Det finns så mycket mer att skriva men jag ger mig här för nu. Ett sista tack till arrangörerna, alla ungdomar som arbetade som funktionärer och gjorde ett kanonjobb för att vi som deltog skulle få en minnesvärd marathonupplevelse. Tack till all publik, det var verkligen slående mycket folk nästan hela vägen. Tack till alla band och uppträdanden utefter banan, ni var verkligen pricken över i:et.

Resultat Stockholm Marathon 2011

Gick i mål på 3:15:19 och plats 1029 av 11842 startande män. Jag är fantastiskt nöjd!

Hela storyn imorrn!

ASICS Stockholm Marathon 2011

Snart ska jag utsätta kroppen för en våldsam prövning. Jag är förväntansfull inför vad komma skall. Benen kommer att fortsätta springa för att jag tvingar dem till det medan varenda impuls och instinkt säger att det räcker. Jag är förväntansfull inför känslan, kommer jag att uppleva någonting nytt? Väggen är jag bekant med men den här gången handlar det inte om att sluta springa när den dyker upp. Idag ska jag krossa väggen och välkomna monstret!


Jag kom i säng strax efter midnatt. 04:40 tyckte min kropp att jag sovit klart. Hellre det än att man vaknar av klockan mitt i den skönaste dröm.

De goda nyheterna är att jag känner mig mer frisk än igår. De dåliga är att höften känns av. En fotbollsspelare i landslaget uttryckte sig något liknande såhär: när du avgör om du ska delta i en match eller inte handlar det om att du är mer eller mindre skadad. Du kommer aldrig vara fullständigt frisk eller hel.

Så jag har bestämt att jag är matchduglig till den graden att jag inte behöver korrigera min måltid. 3:20:00 står fast. Klarar jag den tiden har jag chans att hamna i topp 1000. Det vore häftigt.

Jag har druckit te, tagit en kolhydrat/proteindrink, druckit kaffe, sedan duschat och efter det ätit frukost. Det blev en tallrik cornflakes med lite müsli som strössel och en stor matsked blåbärssylt. Breakfast of champs!

Ni känner igen mig på den vita t-shirten och de blågula shortsen. Ha en bra dag, vi ses i stan!

Nu kör vi!

Nu är det nära, riktigt nära. Var på pastaparty idag. Blev starstruck av Anders Szalkai som var där. ;) God mat. jag fick två chip att sätta på skon, man ska ha ett. Så det får jag fixa imorgon, attans.

Ont i halsen idag också, känns inte roligt men jag håller hoppet uppe och hoppas på det bästa för morgondagen.

Tävlingsspellistan för marathon är klar. Första tre låtarna är pepplåtar som jag sätter igång en kvart innan start för att få tankarna i rätt bana. Sen startar vi med lite peppande sköna uppvärmningslåtar som går över till de vanliga långdistanslåtarna. Jag har försökt sätta dem i ordning för att fånga känslan för varje låt och att de bildar som en story. Jag har sprängt in låtarna från Rocky IV-soundtracket jämt över listan för att hela tiden komma tillbaka till fighting-spiriten om den skulle komma på glid under någon av låtarna. I slutet har jag laddat med lite tuffare låtar som manar fram mer adrenalin än de tidigare för att kunna kämpa ända in i stadion. Jag skrev tidigare hur jag skulle kunna köra med bara Guns N' Roses i lurarna, jag har iallafall fått med fem Gunslåtar.

Nervositeten tränger på så jag ska fokusera på uppgiften men inte så mycket att jag inte kan sova ikväll. Vi får se hur det går.

Det är nu det gäller. All träning. Genom snöstorm, intervaller på blankis, höftskada, knäont, benhinnor, illamående, köttat, lidigt. Naturupplevelser, runners high, njutit, kämpat, klarat mål, slagit personbästan, mått bra och älskat fighten.

Det är nu det gäller, nu jävlar, nu kör vi!!

Att vila sig i form

Jag känner mig lite krasslig, som att förkylningen lurar runt hörnet, väntar på rätt tillfälle att ta sig in. I torsdags och fredags gjorde arbete och nöje att jag var utomhus på kvällarna i alldeles för lite kläder och blev kall. Inte bra för immunförsvaret. Så nu är det fight, jag har köpt upp mig på echinagard och gör vad jag kan för att vila mig i form.

Det här leder tyvärr till att jag missar uppladdningsträningen nu sista veckan men det borde inte spela någon större roll för resultatet tycker jag, så länge jag håller mig frisk.

Idag startar kolhydratladdningen. Jag kör den enklare varianten, utan tömning, för att garantera att immunförsvaret inte ska stå med öppen dörr för den lurande infektionen att valsa in med fri lejd. Jag fyller maten med pasta och vitargo så mycket och ofta jag bara kan.

Jag har gått igenom banan i huvudet ett otal gånger, studerat banprofilen och kört igenom banan på google earth för att ha full koll på vad komma skall. Den mentala uppladdningen får dock vänta tills jag känner mig 100 och vet att jag kan prestera max på loppet. Slängar av tankar i stil med "snart gäller det, snart är det dags" dyker upp i huvudet men jag låter dem sväva vidare. Imorgon ska jag börja fånga in tankarna och fokusera på dem, låta dem förankras och gro i hjärnbalken.

..men just nu låtsas jag som inget, som att livet är semester, en söndagspromenad. Just nu vilar jag mig i form.

Hur laddar du inför marathon?

Facebookeventet

I år är 20651 löpare från hela världen anmälda till Stockholm marathon. Kom in till stan och heja oss de 42195 metrarna i mål! Musik och aktiviteter utefter banan. TV 4 direktsänder med start 11:15. Målgång från ca kl.13.45 på Stockholms Stadion.

Deltagare som åskådare, delta i evenemanget på facebook!

Redan!

Idag kom de två paken från startfitness.co.uk, england. Jag hade bland annat beställt ett par trailskor som det blir skogslöpning i senare i sommar men ännu roligare var det att få tävlingsskorna. Det blev ett par Saucony Fastwitch 5, gröna sådana. Jag älskar detaljen att det står "I'M WINNING" under hälen på ena och "U R LOSING" under hälen på den andra, för motståndaren bakom att läsa för varje steg jag tar. Anledningen till att jag valde just dessa skor är att de har lite pronationskilar till skillnad från de flesta andra tävlingsskor.




Jag måste snart bestämma mig vilken tid jag ska försöka uppnå på maran och det är inget lätt beslut kan jag meddela. Alternativen som kvarstår är 3:20:00 eller 3:15:00. Fem minuters skillnad men dessa få sekunder per kilometer (4:44 mot 4:37) kan vara helt avgörande för ifall jag ligger under eller över mitt tröskelvärde då mjölksyra ansamlas i muskeln. Mjölksyra är en nedbrytande slaggprodukt som gör att muskeln mer och mer tappar nervkontakt när den ansamlas. Tänk dig när du sitter i jägarställning (står mot en vägg med benen i 90 grader), till slut kommer du ramla. Inte för att energin i muskeln är slut utan för att mjölksyrahalten blivit så hög att nervimpulserna inte längre når fram och berättar för muskeln att den ska dra ihop sig. Springer jag för snabbt kan det varra kört efter 25-30 km och sista milen går ofantligt långsamt. Eller så går det, det är trots allt tävling och jag kommer ha formtoppat. Vatten och energi finns att fylla på utmed hela banan.

Hur som helst! Nu har jag fått hem mina tävlingsskor som jag inte alls tänkt använda på maran utan mina superdämpade kayano 17 men nu har jag fått nya tankar i huvudet. TÄNK om jag skulle ta mina tävlingsskor på maran. Kanske skulle min tid bli så mycket bättre att jag skulle klara mig igenom tävlingen utan att bli skadad. Då kan jag satsa på 3:15. Men tänk om min, redan under träningspass på under 30 km, tidigare skadade höft skulle ta så mycket stryk av det stumma underlaget att jag skadar mig och måste avbryta och inte äns kommer i mål. Självklart självklart ska jag springa i mina väldämpade kayano 17 och satsa på 3:20. Eller ska jag det?

P.S.
Även om jag kört intervallträning idag så måste jag ta skorna på en testrunda när jag kommer hem ikväll, bara en kortis, det får jag väl? ;)
D.S.

Edit midnatt 19/5-11 00:00: Valet av skor var snabbt överstökat. Efter 1,5 km i tävlingsskorna så krampade lilltån. Skorna är nästan obekväma i maratonfart men wow vilken respons när man trycker på. Det blir milrekord i de där vill jag lova! Måste bara hinna springa in dem innan blodomloppet, hoppas inte återhämtningen efter marathon blir alltför lång. Jag räknar med 4-5 dagar.

Så kort och gott, jag springer marathon i Asics Kayano 17.

Vilka skor springer du marathon i?

Glädjerus och hopplöshet

Jag funderar ärligt på att slopa hela marathonspellistan jag gjort och rakt av lyssna på Guns N' Roses samling av de tre plattorna Appetite For Destruction/G N'R Lies/The Spaghetti Incident istället. Så mycket energi som det är i den musiken så har man så att det räcker och blir över. Vi får se hur jag gör men jag hade iallafall den musiken i öronen under dagens långpass och det var så förbannat bra!

Sista långpasset innan marathon! Jag sprang 27 km med 5 km farthöjning efter 19 km. Slog inofficiellt PB på halvmaradistansen på ca 98 minuter (inte mycket bättre men ändå!). Så långt kändes passet jättebra och motivationen var på topp och jag såg framför mig hur jag skulle få en riktigt fin tid på maran men sedan hände någonting. Musten gick ur mig totalt! Efter 23 km reste sig väggen framför mig, väldig och skrämmande. "Redan?!" tänkte jag. Benen var stumma och kändes fullständigt kraftlösa. De återstående fyra kilometrarna var riktigt jobbiga fastän de gick långsamt. Känslan efter passet var hopplöshet. Hur ska det här gå? Att över huvudtaget kämpa sig genom 15 kilometer till känns som en omöjlighet. Men det ska gå, det måste det.

SpringCross del 2/2

...fortsättning från föregående blogginlägg.

Starten går! Startar tidtagaren och nu är vi iväg. Tempot är inte alls så långsamt som ryktet sa utan kommer snabbt upp i lite högre hastighet än jag borde men i denna stund är det precis vad jag vill ha. Gräsmatta - dike - väg och vipps är jag i skogen och klättrar upp för banans tuffaste backe. Försöker hålla igen men det går sådär. Och så nedför. (Nedförsbackarna har blivit mina stora fiender. Det tar väldigt mycket på krafterna att bromsa men släpper man bromsen rusar farten iväg väldigt snabbt och vill man då bromsa lite så springer man sönder både skenben, knän och lårmuskler.) Upp för nästa backe och ned och upp och ned. Så fortsätter det.

Pulsen slår snabbt i taket. Med adrenalinets hjälp kliver den lätt och ledigt upp över 170 och ser inte ut att vilja komma ned (det är mycket ovanligt att jag får upp den så högt under träning). Efter bara ett par kilometer känner jag det som jag fasat för. Framsidan av smalbenen, musklerna som lyfter foten uppåt, börjar fyllas med mjölksyra och det blir bara värre och värre. (Jag upplevde det här när jag sprang ett testlopp på milen, det slutade med att jag fick stanna och stretcha.) Stanna är inte ett alternativ mitt uppe i tävling, fan fan fan fan. Det finns bara en sak att göra, sänka farten. Så jag går ner i tempo och hoppas hoppas att mjölksyran ska lägga sig. Kanske kan jag få ner pulsen lite också tänker jag. Den snabba tredje kilometern gick på 4:17. Efter det sänker jag farten och fjärde går på 4:36 men det räcker inte. 5:16 hamnade femte kilometern på och nu börjar mjölksyran sjunka undan igen men till priset av att bli omsprungen av väldigt många. Inte en rolig känsla kan jag lova och moralen går i botten. Två till kilometer på ca 4:55 men nu har jag bara fem kilometer kvar så jag ger mig fan på att det är dags att höja igen, börja tömma resurserna. Åttonde kilometern är backig så 4:41 får duga men nu kommer ett flackare parti. Det är det här jag har tränat på så det är nu jag plockar placeringar och nionde kilometern landar på 4:09 utan större problem.

Jag rusar vidare in på sista kilometern med intensiv musik i lurarna. När jag kommer till det jag tror är den sista backen så sprintar jag upp, vipps två placeringar. Tji fick jag. Ännu en backe, fan! Nu går det långsamt, benen är riktigt stumma. Efter det nedförsbacke och nu märker jag att det inte äns är sista kullen jag är på. Raksträcka till sista kullen och sen backar backar igen. Ända trösten är att jag nu ser målet och därmed är säker på att det inte blir fler backar efter det här men det går tungt, små små snabba steg uppåt. Och nedför, usch. Tar det lite lugnt nedåt och blir omsprungen. "Dålig idé!" tänker jag och lägger om löpsteget till sprint. Det här är jag bra på, krama ut det sista. Genom lurarna och musiken hör jag publiken jubla när jag plockar fyra placeringar i spurten. Och där är jag i mål.



Resultat - 00:56:06 och guldmedalj. Även om jag egentligen velat göra större succé än så på årets första lopp så får jag vara nöjd. Personliga kravet var att komma i mål på under 60 minuter och det uppfyllde jag med lätthet så det är bara att ta med sig erfarenheterna och gå vidare till nästa utmaning, marathon.

Så vad har jag lärt mig?
-Skydda dig från solen när du väntar på att få starta.
-Värm upp i god (!) tid innan start och se till att hinna stretcha.
-Det går att komma igen! Tjura inte över tappade placeringar utan sakta ned, gör kroppen redo för nya tag precis som under intervallträning. Kroppen kan sparka bakut efter att du chockat den med en rivstart så sakta ned och ladda om. Sen tar du tillbaka placeringarna, det är ingen söndagspromenad du är på!
-Var kall, tagga ned vid starten. (men inte för mycket, du måste kunna ta fram fightern i dig senare i loppet) Det är svårt att få en känsla för hur snabbt det går och hur mycket kroppen orkar när pulsen går på max pga adrenalinutsöndring. När adrenalinet så småningom klingar av är risken att man brännt så mycket krut i början att benen inte orkar i slutet.

I övrigt så gick det bättre att dricka den här gången än på halvmaran förra året. Nu satte jag inte drycken i vrångstrupen utan såg till att sluta andas innan jag drack. Däremot är tajmingen fortfarande dålig för när i steget jag ska dricka så det var mycket powerade som hamnade i ögon, näsborrar och på tröjan. Men ingen hosta!

När det kommer till musiken är jag hyffsat nöjd med min spellista. Det enda jag kände var att jag iaf kunde lagt in EN låt som inte triggar adrenalinsprutan, för dynamik och återhämtning under loppets mittparti. Tävlingslistan för marathon kommer däremot vara uppbyggd på ett helt annorlunda sätt så det problemet kommer inte finnas.

Vilken helg! SpringCross del 1/2

Med tjugo minuter till start tyckte jag att jag hade gott om tid att göra de sista förberedelserna. Kände mig lite yr efter två timmars hejande i solgasset, jag går och fyller på vattenflaskan för några sista klunkar innan start. Efter det, bajamajakön. Tömmer blåsan för att sedan gå och ta av överdragskläderna. Till min fasa såg jag då hur startfållan fyllts till bredden på bara några minuter. Nu fick jag bråttom: fästa pulsband, mobilarmband och hörlurar samt knyta skorna och sedan snabbt till starten. Friskisinstruktörerna är i full gång med sin hurtiga uppvämning. Fem minuter till start.

Genom löparnas friskisrörelser armbågar jag mig fram för att få en bättre startplacering. Ryktena går om hur långsamt första kilometern kan gå om man startar för långt bak i stora klungan. Fipplade igång spotify, fyra minuter till start. På med Eye of the tiger och sedan till CardioTrainer (min tidtagnings-, gps- och pulsmätningsapp). Läser av pulsmätaren, 150!! Då har jag inte ens börjat värma upp än (min långdistanspuls brukar ligga på 161). Okej fokus. Uppvämning, hopp studs. Det är så trångt, jag kan knappt röra mig! Helvete. Finns det mer plats någon annanstans? Nej. Okej, tripp och röreler på stället. Nu har det väl gått fyra minuter?

"Tio sekunder till start" Ekar det i högtalarna. "Fem". "Fyra". "Tre". "Två". "Ett".

PANG!


fortsättning följer...

Game Day - SpringCross

Då är vi där, idag börjar årets tävlingssäsong. 13:50 går starten för herrar 12 km ute vid frescati. Vädret kunde inte bli bättre, strålande solsken och småkyligt i luften. Alla förberedelser är gjorda; nummerlappen uthämtad, skorna nysnörade, kaffet är drucket, spellistan laddad. Det enda som saknas är företagets tävlingströja som jag ska åka och hämta nu.

Nu kör vi!

Max 60 minuter

Tävlingsspellistan för SpringCross är klar med noga utvalda låtar minut för minut. Den är 61 adrenalinstinna minuter lång, jag tänker springa i max 60 minuter.

Tyvärr finns tre av låtarna inte tillgängliga på spotify så för att få dem på telefonen måste du lägga till dem själv genom att först ha dem som filer på datorn, låta spotify på datorn hitta filerna och slutligen koppla upp din telefon till samma nätverk som datorn så kommer de automatiskt föras över. Mycket fiffigt. Hör av dig om det blir problem så ska jag hjälpa så gott jag kan.

Låtarna som inte finns med är "Jennifer Saunders - Holding Out For A Hero", "In Flames - Disconnected" och "Metallica - Fuel".

Lycka till!


Du hittar listan här.

Hej benhinnor!

Då har man snart gått igenom alla de vanligaste löparskadorna då, ni vet jag samlar ju. Nu är det bara hälsenan kvar att ha ont i så det tänkte jag fixa imorgon, då ska jag nämligen spela badminton. Sen är samlingen komplett, heja!

Som ni vet bytte jag skor för drygt en vecka sedan och som ett brev på posten har jag nu ont på insidan om höger smalben, ca 5-10 cm upp från fotknölen. Kan inte vara annat än en begynnande benhinneinflammation. Jag har inte haft det förut så helt säker kan jag inte vara. Jag hoppas på det bästa men efter morgondagens badmintonmatch ska jag ligga lågt och bara vila benen fram till springcross på lördag. Eftersom steget blir lite annorlunda i nya skor finns det risk för att vissa muskler belastastas lite mer än de är vana vid vilket antagligen är det som hänt mig. Jag tycker inte att vi ska oroa oss alltför mycket än men jag drar igång en voltarenkur på tre dagar.

Statistik: jag sprang 230 km under april månad (månadsrekord) med ett veckorekord på 83 km och längsta pass 30km (ej rekord).

Det här blir sista veckan med riktigt tuff träning innan det är dags att trappa ned för att komma i form till loppet. Jag hoppas hoppas att jag kan köra ett rekordlångt långpass på söndag, dagen efter SpringCross.

Håll tummarna för mig!

Tävlingsnerver

En vecka till startskottet för årets tävlingssäsong. Jag inleder med SpringCross. Då får vi se vad en årsgammal långdistanslöpare kan göra i ett terränglopp. :) Guldmedalj är ett krav. Nej stopp nu, du tror väl inte att jag tror att jag ska vinna? Nej nej, lugn. Alla män som klarar 12 km på 60 minuter och alla kvinnor som klarar loppet på 70 minuter får guldmedalj, resten får silvermedalj. Självklart ska alla få medalj men jag kom osökt att tänka på Winnerbäcks Nu är alla små stjärnor. Tvåtusentalssamhällssatir när den är som bäst! "Nu har vi väl trevligt" (Halshugg mig inte om den är gjord på nittiotalet tack)


Vi tittade lite på starten av banan, vi sprang förbi under ett långpass. Den börjar med en backe och straxdärefter en ba...nej det är en vägg! Jag nämnde för några veckor sen att min explosivitet och spänst försvunnit och backar gav blodsmak i munnen. Sedan dess har jag fått in mer backträning i schemat och jag känner att det gett resultat på kort tid. Man talar om muskelminne, tror vi på det? Att musklerna "minns" tidigare träning och därför snabbare kan komma i form än en person som inte utfört samma träning tidigare. Kanske. Hur som helst, på lördag är det upp till bevis!


Det känns i hela kroppen att tävlingarna närmar sig. Det känns i magen. Jag är ivrig som en kalv som ska komma ut på grönbete efter en lång vinter. Lite som när man ska på dejt med den där snygga tjejen. Lite nervöst och väldigt roligt. Sju dagar kvar till match och räknar ned. Jag är taggad.

En månad till Stockholm Marathon

Sist jag skrev sa jag att det skulle bli 28km med PB på halvmaradistans. Sagt och gjort. 28 km med fem kilometer fartökning och en tangerad halvmaratid. Mina grafer i CardioTrainer är inte jätteexakta men jag får tiden till 99 minuter blankt. Uppvärmningen utfördes tillsammans med min far som satt på cykel vilket gjorde att vi till och med gick vissa brantare partier. Så med det i åtanke så är jag grymt nöjd med passet. Det här var en och en halv vecka sen.

Inatt drömde jag att jag sprang marathon. Inte mycket blev rätt. Jag glömde starta träningsappen på telefonen. Jag sprang fel för att banan var dåligt utmärkt och dessutom skulle man färdas på cykel vissa sträckor vilket jag inte alls tränat på. Kaos helt enkelt. Det känns att det närmar sig.

Mina nya skor kom tisdags. Mina Asics Kayano 17. Dyra men förbannat sköna att springa i, som att ha foten i ett hav av kuddar och inga hårda pronationskilar som skapar blåsor såsom mina Nike Structure Triax+ 13 Breathe. Man undrar ju om de är lika stabila men det ska de ju vara. Kayano 17 är inga fartmonster, det känns lite som när man springer på gräs, det går inte jättesnabbt. De är dessutom relativt tunga och mer till för tyngre löpare men jag känner verkligen hur mycket skonsammare de är för lederna. En ordentlig mängdtränings sko helt enkelt. Kommer använda mina Nike på kortare lopp om jag inte köper ett par saucony fastwitch väldigt snart men det är mycket möjligt att det blir asics-skorna på maran. Går du sönder kan jag garantera att tiden inte blir som förväntad.

30km i söndags tillsammans med min sparringpartner. Gick väl helt okej men mådde jävligt illa efter och var sänkt i nästan tre dagar. Måste varit vätskebrist.