Igår simmade jag. Efter en stund var det någon som ropade från klipporna. Det var, som jag förstod det, en instruktör från crawldoktorn.se. Han frågade hur det går med crawlen, jag svarade att jag just börjat simma. Han gav mig några snabba tips, berättade kort om crawldoktorn och tipsade om hemsidan.
Wow, inte mycket bommulbäddning här inte. Ett svartvitt kvitto på att min teknik är bedrövlig. Nåväl, inga nyheter. Jag ska youtuba vidare teknikklipp men skickade iallafall ett mail till crawldoktorn för att få veta mer. Om det inte kostar skjortan kan det lätt vara värt. Men först vill jag bli mer van i vattnet, annars blir det svårt att slipa på detaljer om fokuset ligger på att inte dö av andnöd.
Självklart hade vi även lite, i efterhand pinsamma, språkförbistringar. När han frågade hur det gick med crawlen var jag övertygad om att han frågade hur det gick med trålen (samtidigt som han visade paddling med armarna). Jag trodde ju att det var något fackspråk inom simning, haha vad vet jag, är ingen simmare. :P Nåja, jag skyller på vatten i öronen och kommer låtsas som att det inte hände.
Andnöd ja. Det svåra är att få tillräckligt med luft. När man joggar kan man pusta och flåsa som en tok bäst man vill. Denna reflex har gett många kallsupar vill jag lova. Tre armtag innan man andas är dock inget krav har jag nu fått lära mig, utan generellt effektivast.
Ska ut och plaska idag med. Och på lördag är det bellmanstafetten, då gäller det att prestera.
Om du tycker du får för lite luft så kan det bero på att du inte hunnit tömma innan du fyller på med ny luft. Blås ut hela tiden medan du simmar för att vara tom när du tar nytt andetag. Många som får andnöd sparkar också för mycket med benen vilket gör det hela mycket jobbigare, så simma 3 takt med benen. Jag gick kurs på Eriksdalsbadet, var faktiskt mycket bra!
SvaraRadera