Tävlingsnerver

En vecka till startskottet för årets tävlingssäsong. Jag inleder med SpringCross. Då får vi se vad en årsgammal långdistanslöpare kan göra i ett terränglopp. :) Guldmedalj är ett krav. Nej stopp nu, du tror väl inte att jag tror att jag ska vinna? Nej nej, lugn. Alla män som klarar 12 km på 60 minuter och alla kvinnor som klarar loppet på 70 minuter får guldmedalj, resten får silvermedalj. Självklart ska alla få medalj men jag kom osökt att tänka på Winnerbäcks Nu är alla små stjärnor. Tvåtusentalssamhällssatir när den är som bäst! "Nu har vi väl trevligt" (Halshugg mig inte om den är gjord på nittiotalet tack)


Vi tittade lite på starten av banan, vi sprang förbi under ett långpass. Den börjar med en backe och straxdärefter en ba...nej det är en vägg! Jag nämnde för några veckor sen att min explosivitet och spänst försvunnit och backar gav blodsmak i munnen. Sedan dess har jag fått in mer backträning i schemat och jag känner att det gett resultat på kort tid. Man talar om muskelminne, tror vi på det? Att musklerna "minns" tidigare träning och därför snabbare kan komma i form än en person som inte utfört samma träning tidigare. Kanske. Hur som helst, på lördag är det upp till bevis!


Det känns i hela kroppen att tävlingarna närmar sig. Det känns i magen. Jag är ivrig som en kalv som ska komma ut på grönbete efter en lång vinter. Lite som när man ska på dejt med den där snygga tjejen. Lite nervöst och väldigt roligt. Sju dagar kvar till match och räknar ned. Jag är taggad.