http://www.loppen.se/nyheter/tecken-pa-att-du-ar-en-lopare
"Är den första tanke du får när du blivit förkyld att du kommer att missa viktiga träningspass? Och är det första man alltid möts av i ditt badrum upphängda löparkläder på tork?"
Mer spot on blir det inte så var tvungen att läsa igenom artikeln. Lite nördig men kul.
"- Du ser det som en självklarhet att gå ut och träna trots att det är blankis eller flera decimeter nysnö på vägarna du skall springa på. Det står ju i träningsprogrammet. Folk i din omgivning ifrågasätter om du inte är riktigt klok."
"- Du tycker att ett pass som är kortare än 1 mil knappt är värt att notera i träningsdagboken. Du kallar det för lätt ”återhämtningspass”. För de flesta av dina vänner är det längre än vad de sprungit sen de gick ut gymnasiet." Haha japp!
För er kosttillskottskritiker. Från en artikel på runnersworlds hemsida:
"Ät regelbundet och varierat för att få dig av alla näringsämnen, vitaminer och mineraler. Om du tycker detta är svårt kan kosttillskott vara ett bra alternativ för få sig alla vitaminer och mineraler varje dag, det är viktigt för att du ska må bra!"
http://www.runnersworld.se/artiklar/halsobrevet-frukosten-styr-inte-ditt-energiintag.htm
onsdag 23 februari 2011
tisdag 22 februari 2011
Kill your idols
Det är bra att sätta upp mål men även att ha förebilder att se upp till när det gäller träning. Någon som inspirerar dig till att fortsätta kämpa om det så är en bekant, en kändis, en proffesionell idrottare eller en rent fikonell karaktär. Hon som fick mig att få upp ögonen för långdistanslöpning är kanske mer otippad.
Vintern 2010 var första gången jag började leka med tanken på att springa ett marathonlopp. Inspirationen kom från en tidningsartikel om en hollywoodstjärna som sprang New York City Marathon bara ett år efter att hon fött barn. Jag pratar om ingen mindre än Katie Holmes, den söta tjejen som spelade Joey i Dawson's Creek. Jag blev imponerad då jag själv nästan stupat efter en mils löpning när jag gjorde lumpen i tjugoårsåldern. Hennes tid var inte fantastisk, hon gick i mål på 5:29:58 men hon fixade det. 42195 meter, över fyra mil sprang hon. Då väcktes tanken om att det borde gå att genomföra ett marathonlopp.
Efter Thailandsresan (se min andra blogg) började jag och Tobbe att jogga regelbundet och han pushade för att vi skulle anmäla oss till att springa lopp. Att springa milen var inte en utmaning, det hade vi gjort förut. Vi bestämde oss för att genomföra Stockholm Halvmarathon 2010. Jag klarade min måltid med fem minuter till godo. Tyvärr kunde inte Tobbe springa halvmarathon pga jobb men han genomförde Midnattsloppet (då två människor dog, R.I.P.).
Jag tyckte att jag var klar med löpningen där men blev övertalad att springa hässelbyloppet. Efter loppet diskuterade vi marathon och strax därefter anmälde sig Fredrik till loppet. Någonstans kände jag och Tobbe att vi inte kunde vara sämre och bildade en pakt om att vi båda också skulle anta utmaningen. Jag hade turen att kunna bli bjuden på startavgiften så länge jag genomför loppet i firmans tröja. och på den vägen är det! Så jag säger som en vän sa om att blogga: Jag är egentligen ingen löpare.(..)
Det handlar om utmaningen att nå nya mål. Fullföljer du ett marathonlopp för första gången är du vinnare oberoende måltid. Så långt har du aldrig tidigare sprungit!
Vintern 2010 var första gången jag började leka med tanken på att springa ett marathonlopp. Inspirationen kom från en tidningsartikel om en hollywoodstjärna som sprang New York City Marathon bara ett år efter att hon fött barn. Jag pratar om ingen mindre än Katie Holmes, den söta tjejen som spelade Joey i Dawson's Creek. Jag blev imponerad då jag själv nästan stupat efter en mils löpning när jag gjorde lumpen i tjugoårsåldern. Hennes tid var inte fantastisk, hon gick i mål på 5:29:58 men hon fixade det. 42195 meter, över fyra mil sprang hon. Då väcktes tanken om att det borde gå att genomföra ett marathonlopp.
Efter Thailandsresan (se min andra blogg) började jag och Tobbe att jogga regelbundet och han pushade för att vi skulle anmäla oss till att springa lopp. Att springa milen var inte en utmaning, det hade vi gjort förut. Vi bestämde oss för att genomföra Stockholm Halvmarathon 2010. Jag klarade min måltid med fem minuter till godo. Tyvärr kunde inte Tobbe springa halvmarathon pga jobb men han genomförde Midnattsloppet (då två människor dog, R.I.P.).
Jag tyckte att jag var klar med löpningen där men blev övertalad att springa hässelbyloppet. Efter loppet diskuterade vi marathon och strax därefter anmälde sig Fredrik till loppet. Någonstans kände jag och Tobbe att vi inte kunde vara sämre och bildade en pakt om att vi båda också skulle anta utmaningen. Jag hade turen att kunna bli bjuden på startavgiften så länge jag genomför loppet i firmans tröja. och på den vägen är det! Så jag säger som en vän sa om att blogga: Jag är egentligen ingen löpare.(..)
Det handlar om utmaningen att nå nya mål. Fullföljer du ett marathonlopp för första gången är du vinnare oberoende måltid. Så långt har du aldrig tidigare sprungit!
måndag 21 februari 2011
Personligt rekord - igen
Det är nu nästan halvåret sedan det blev nya personliga rekord men i onsdags förra veckan hände det igen. Löprundan slog halvmarathon med distansen 23,8 km mot 22,1 km. Rundan tog 2:01 h (5:05 min/km). Kändes sporrande! Mindre kul att träningskamraten halkade på blankis och nästan blev påkörd. Det gick bra med facit i hand och igår sprang vi 1,5 mil i 4:43-tempo. Känns som att man kommer klara marathondistansen nu men mycket mer träning behövs för att få upp hastigheten. Tempot för att klara marathon på under tre timmar är 4:15 min/km. *tjena* ;)
I kommande blogginlägg ska vi prata förebilder och Beach 2011. Häng på, följ bloggen!
I kommande blogginlägg ska vi prata förebilder och Beach 2011. Häng på, följ bloggen!
söndag 6 februari 2011
Aktiv vila
..heter det. Att träna på en vilodag kanske inte verkar så smart men kan faktiskt vara väldigt fördelaktigt för återhämtningen om man tar det väldigt lugnt. Dagen efter ett hårt pass kan musklerna vara stela och nedbrytande slaggprodukter såsom mjölksyra kan ligga kvar i muskeln och störa återhämtningen. Ett lättare träningspass kan då få igång genomblödningen i muskeln och transportera bort slagget. Tränar du för hårt får det motsatt effekt då nya slaggprodukter produceras och muskeln bryts ner ännu mer, du blir övertränad vilket leder till sämre prestationsförmåga och ökad skaderisk. Vad som är "för hårt" är individuellt och beror mycket på hur vältränad du är. Extremfallet är vårt svenska stjärnskott Isabella Andersson som kan jogga 90 minuter under en vilodag, för återhämningens skull.
Min aktiva återhämtning bestod av 1,5 mils vandring från kristineberg till kungträdgården och tillbaka. I kungsträdgården åkte jag skridskor en stund, det var första gången för i år och riktigt roligt. Fötterna ville inte åka mer än 10-15 minuter och eftersom det här är en vilodag så bröt vi där. :)
Igår blev det däremot ett kortare långpass på 18,5 kilometer med snittempo på 4:48. Jag var nöjd med passet och det känns bra att kunna springa så pass långa pass igen. Det var ett tag sedan jag satte personliga rekord senast men längsta jag någonsin sprungit är halvmarathon, 22,1 km. Det är inte långt kvar tills den gränsen kommer spräckas. Känns roligt och motiverande men marathonsträckan känns fortfarande oändligt lång. Skam den som ger sig!
Jag har lagt in västerbron fram och tillbaka i ett par av de senaste passen. Rekommenderas om man vill fånga den sista solen innan den går ned. Jag upptäckte att de som springer där är de gamla rävarna. Om jag får gissa så har de säkert sprungit marathon 20-30 gånger och vet vad man behöver träna på. Jag vill iallafall tro att det är så. :) La även in alviksbron i passet i torsdags, den är lång men med lättare lutning och har fin utsikt.
Närmaste tiden som kommer ska jag försiktigt leta mig tillbaka till Szalkais träningsprogram som jag frångått en tid nu. Nästa pass blir på tisdag, då står det kortintervall på schemat.
Min aktiva återhämtning bestod av 1,5 mils vandring från kristineberg till kungträdgården och tillbaka. I kungsträdgården åkte jag skridskor en stund, det var första gången för i år och riktigt roligt. Fötterna ville inte åka mer än 10-15 minuter och eftersom det här är en vilodag så bröt vi där. :)
Igår blev det däremot ett kortare långpass på 18,5 kilometer med snittempo på 4:48. Jag var nöjd med passet och det känns bra att kunna springa så pass långa pass igen. Det var ett tag sedan jag satte personliga rekord senast men längsta jag någonsin sprungit är halvmarathon, 22,1 km. Det är inte långt kvar tills den gränsen kommer spräckas. Känns roligt och motiverande men marathonsträckan känns fortfarande oändligt lång. Skam den som ger sig!
Jag har lagt in västerbron fram och tillbaka i ett par av de senaste passen. Rekommenderas om man vill fånga den sista solen innan den går ned. Jag upptäckte att de som springer där är de gamla rävarna. Om jag får gissa så har de säkert sprungit marathon 20-30 gånger och vet vad man behöver träna på. Jag vill iallafall tro att det är så. :) La även in alviksbron i passet i torsdags, den är lång men med lättare lutning och har fin utsikt.
Närmaste tiden som kommer ska jag försiktigt leta mig tillbaka till Szalkais träningsprogram som jag frångått en tid nu. Nästa pass blir på tisdag, då står det kortintervall på schemat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)