Om du går från ingenting och kommer tillbaka till ingenting, vad har du då förlorat? Ingenting!

Jag minns en gång då jag kunde springa tio gånger så långt utan att få skadeont. Marathon är 22 km medelhård distanslöpning, 10 km kämpa följt av 10 km vilja.


Nu går det åt rätt håll. Ingen jätteförbättring men helt klart en liten förbättring. Det är allt jag behöver för att inte tappa motivationen, att det går åt rätt håll. Rehabträningen är väldigt mysig, man kan lyssna på lugn skön musik. Lite som att halvligga hemma i soffan och stirra in i den ensamma flamman från ett stearinljus, med stereon på. Under dagens runda lyssnade jag på den -->här<-- spotifyspellistan. Den funkar lika bra en mulen söndag.

Passerade kilometern, fortfarande okej. 200 meter till och känningarna kom men det var ändå under kontroll. Saktade ned lite men fortsatte till två kilometer då jag stannade för att stretcha. Fortsatte 4 km-rundan med ett par rusher i uppförsbackarna. Som jag konstaterade här om dagen, ju snabbare jag springer desto mindre känningar verkar jag få. Det har antagligen att göra med att löpsteget blir bättre i hög fart. Ett tuffare rehabpass, pulsen upp i 182 när jag tävlade med cyklarna från rålis upp i backen vid thorildsplan mot kristineberg bredvid stora vägen. ..jag vann såklart! :D

En intressant sak hände efter backen. Jag saktade ned när jag kom till krönet och joggade ned för backen. Först sjönk puls och andning ganska snabbt men efter 20 sekunder exploderade andningen plötsligt igen fastän jag höll stadig joggingfart ned för backen. Måste fått en enorm syreskuld men med ca 20 sekunders fördröjning. Inte upplevt det på det sättet förut, lite kul.

Sen lyfte jag skrot, beach 2012 här kommer jag med stormsteg. Läste i slutet av magasinet "Coach" som man får om man är anmäld till midnattsloppet, att det är lätt att byta snabba muskelfibrer till långsamma men att det tar lång tid att gå andra hållet. ..vad bra. Har jag gjort bort mig? Det här med löpning skulle bara vara ett projekt. Äsch, man ska inte tro på allt som skrivs i tidningarna. ;)

Imorgon är det vårdcentralen som gäller, det ska bli spännande att ge sig in i den svenska vårdkarusellen. Jag måste förbereda ett manus för att överdriva mina problem och underdriva min träningsmängd. (Tack för tipset Anna!)


Brukar du tävla med intet ont anande människor?