Träningsvecka 18. Inte ens två månader kvar till marathon. Två månader, hur ska jag hinna få upp tempot på så kort tid. Man ska skynda långsamt men lättare sagt än gjort. Du har alltid ett mål framför dig, ett lopp, ett marathon.
Jag blir lite avundsjuk när jag ser vissa personer som joggar med en sådan fantastisk spänst i steget. Explosiva muskler och senor mjuka som gummiband. Just explosiviteten är något jag känner att jag tappat under det här året av långdistanslöpning. I min ungdom har jag spelat mycket innebandy och badminton, sporter som kräver explosiva benmuskler och hög mjölksyratolerans. Mjölksyra? Nej nej, det ordet förekommer inte inom långdistanslöpning. Det är nästan tabu. Man kan på sin höjd förnimma mjölksyra men i de flesta fall är det bara att dra ner på farten när det surnar till.
Intervallträning stod det på schemat i tisdags. Jag bytte ut passet mot löpning i skogen. Jag sprang tillsammans med en vän som är van skogslöpare. Det sägs att man blir bra på det man tränar, jag var inte bra på skogslöpning. Redan efter några minuter började musklerna och senorna runt foten hosta blod. Jag trodde jag vrickat fötterna flera gånger om och jag såg mina drömmar om att genomföra ett marathon flaxa iväg med med ett hånfullt skratt.
Så illa var det som tur var inte. Dagen efter var det lite stelt men jag var absolut inte skadad. Skönt!
Under skogsturen märkte jag av skillnaden att springa med och utan sportdryck. Jag hade bara vatten med mig vilket ledde till kramp i vänstra vaden. Det är lätt att snöa in, tappa perspektivet. Du förstår inte hur mycket du förbättrats. I början sprang jag 5 km i 30 minuter. Det var skitjobbigt men jag hade aldrig sportdryck med mig och det gick bra och utan kramp. Idag är det nästan mindre jobbigt med ett hårt terrängpass på 90 minuter så varför skulle jag behöva energidryck? -Förut gick det åt mindre energi, färre kalorier även om det var jobbigare. Den lagrade energin i musklerna räckte. Även om det är mindre jobbigt idag, för att man är mer vältränad, så går det åt mycket mer energi och man måste tanka mer soppa medan man är ute. Större motor ger mer kraft men slukar mer bensin.
För varje träningspass är det nya muskler som tar slut. Under skogsturen var det bakre lårmusklerna men speciellt vaderna. Jag sprang milen dagen efter, jobbade på mellanfotslandning och kort, snabb stegfrekvens. Då var det musklerna på framsidan av smalbenet som tog slut. De var så fulla med mjölksyra efter västerbron att jag var tvungen att stanna och sträcka ut dem. Fan för att behöva stanna. -En övning för att stärka framsidan av smalbenen är att du står med ryggen mot en vägg. Sedan ställer du fötterna 30 cm ut och lyfter tårna 3x15 gånger. Ingen tid att förlora. Ut igen, njut av våren!
Du missar väl inte Petra- och Szalkais webbtv-program Spring!.
Och glöm inte subscriba till min träningsspellista på spotify, den är grym! ;)
http://www.runnersworld.se/blogs/marathonchallenge/59-days-to-stockholm-marathon.htm
SvaraRaderabra tips på inför marathon förberedelser
Fan vad pepp! Tack!
SvaraRaderaJag måste också ge mig ut och träna skogslöpning. Jag är skitdålig på det! Jag föredrar helt klart asfalt vilket är lite märkligt med tanke på att jag är en riktig skogsmulle i vanliga fall.
SvaraRadera