Det (nästan) heliga kriget, jag hade tvättstuga

I lurarna, länk till min träningsspellista på Spotify

Benen skakar, det känns som jag ska svimma. Minns något från barndomen, då jag ville bli stridspilot, att man ska spänna mage och ben för att blodet ska stanna kvar i hjärnan, som stridspiloter gör för att inte få blackout. Jag kämpar för att inte kollapsa medan jag fixar till den första av mina tre shakes. Jag får ihop min drink med essentiella aminosyror och slänger i ett kryddmått salt. Kroppen behöver vätska och salt men min prio ett är att bromsa muskelnedbrytningen, bra där! Jag brukar inte slänga i salt men nu hade jag nyligen läst om vattenförgiftning så salt verkade som en bra grej. Sätter i mig shaken, börjar stretcha på ostadiga ben för att sedan snabbt byta till mjukisbyxor. Nej jag hinner ju inte duscha, jag är en hel timme sen till tvättstugan! Samla ihop tvätten och sen är det bara att ställa sig vid hissen och trycka på knappen som att inget hade hänt.

I tvättstugan är det rena high chaparall. Om man inte utnyttjat sin tvättid de första tjugo minutrarna så får valfri granne använda maskinerna och likt asgamar har folk stulit till sig varenda maskin de kommer åt. Jag läser av maskinerna, tio minuter kvar på ett par. Upp igen och in i duschen med andra shaken i högsta hugg, sportdryck i dubbla koncentrationen mot den under träning. Sen ner igen i tvättstugan, jag ger mig in i huggsexan om maskinerna. Jag känner mig lite som dem, smutsig men inte riktigt likadan. Som att jag har mer rätt, lite större. Snarare som en hygena. Jag fick två maskiner, tvättade som vanligt. Inte som vanligt, hade inte ork att skilja 60 grader från 40, vitt från färgat fick räcka. Man sliter ut deras rena tvätt från maskiner och slänger in sin egen. När jag kommer ned nästa gång har någon slitit ut min rena tvätt från maskinen och slängt in sin egen. Jag tar sikte på torktumlarna och sliter ut någons torra tvätt, lite tjurig. Det är MIN tvättid alla kalasar på. Så fort det blir en lucka är de där och hugger. Jag funderar starkt på att sätta upp en arg lapp. "Bara för att man får betyder det inte att det är okej, det är trevligare om ni skaffar er egen tvättid". Sen kan någon fota lappen med sin mobilkamera och skicka till David Batra.

Tog med mig två deciliter vatten och två deciliter sportdryck. Det hade väl nästan räckt för de 19 km som var planerat men rundan slutade på 22,2. Joggade ut till djurgårn, la in progressiv träning efter elva kilometer. Växlade upp tre gånger; uthållighet (pulsen går upp) - mjölksyraträning (tröskelnivå för mjölksyragränsen) - intensitets-/pannbensträning (musklerna surnar till, blir stumma och andhämtning, puls och muskler rejält ansträngda). Två kilometer per växel, sen tillbaka till det lugna tempot.

Nedjoggen blev längre än tänkt, närmare fem kilometer. Gör ju egentligen inte så mycket för musklerna men jag vill tro att tekniken blir ganska värdelös efter mjölksyraträningen vilket anstränger lederna mer. Lederna som jag är så rädd att bli ovän med. Tror det gick rätt bra, de ska fan vara tacksamma för att nästan hela djurgårn var grusväg.

Intressant var att jag höll samma lugna tempo under de första elva kilometrarna men pulsen gick ned efter sju åtta kilometer, från 160 bpm till strax över 150. Någon som vet vad det beror på, andra andningen? (man brukar säga att den kommer efter 15 min så det verkar inte troligt)